SISTA ORDET. Det här är en glädjens dag sa Maud Olofsson när hon la fram regeringens förslag om skattesubventionerade pigor. Alla hushåll kommer att få hjälp med livspusslet, lovade vår näringsminister. Verkligen? Det beror nog på vems livspussel det gäller.

Låt oss se till några hårda fakta. Regeringen vill anslå 1,3 miljarder för att hushåll ska få möjlighet att köpa städhjälp för omkring 150 kronor i timmen.

1,3 miljarder motsvarar ungefär kostnaden för 4 .000 anställda till exempel inom äldreomsorg, skolbespisningar, barnomsorg eller andra offentliga jobb. Så många jobb försvinner alltså i offentlig sektor när pengarna används till annat. Samtidigt uppstår enligt regeringens beräkningar omkring 4.000 nya städjobb i hemmen.

Vad som sker är en omflyttning av jobb. Om vi ser till effekterna så vill regeringen omskola 4 .

185 kronor är inte mycket att livspussla med
Vid presskonferensen sa Maud Olofsson att hon helst sett att städsubventionen gått ut som en check eller voucher till alla hushåll. Menar hon vad hon säger? Idén är utmärkt. Alla får då lika mycket stöd för sina inköp och vill de inte använda checken kan de sälja den vidare. Rättvist och bra. Valfrihet för alla.

Haken är bara den att 1,3 miljarder rättvist delat mellan alla vuxna inte räcker långt. Om alla över 21 år får en städcheck så blir beloppet 185 kronor. Inte så mycket att livspussla med.

Nu har förstås regeringen inte minsta tanke på att hjälpa alla med livspusslet. Av propositionen framgår att det är ett mycket litet antal personer som regeringen vill livspussla med.

Förklaringen är enkel. Även om subventionerad städning kostar 150 kronor i timmen tycker de flesta att utgiften är för hög. De städar hellre själva.

Bara hushåll med mycket höga inkomster köper städtjänster

Vilka är det då som i någon omfattning kommer att köpa städtjänster? Det kan vi ta reda på om vi studerar de hushållsundersökningar som visar vad folk faktiskt använder sina pengar till.

Av dessa framgår att det bara är hushåll med mycket höga inkomster som köper städtjänster i någon omfattning. Med nuvarande konsumtionsmönster kommer 1,2 miljarder av 1,3 miljarder att hamna hos de fem procent av befolkningen med högst inkomst.

Så ser fördelningseffekten ut. De direktörer som bosatt sig i en herrgård och stuvat in de vuxna barnen i herrgårdsflyglarna, ett populärt boende för de rika idag, kan kvittera ut 300.000 kronor i städsubvention.

Bland pigsubventionsfanatikerna har sagts att motståndarna nedvärderar städarbete. Inte alls. Just därför att städning är ett viktigt arbete ska de som vill ha städhjälp betala vad det är värt utan skattestöd.

Det finns ingen logik i detta och det är inte heller meningen
Idén att staten ska subventionera vissa hushållsutgifter men inte andra är absurd. Med en löjlig detaljeringsgrad pekar regeringen ut vilka tjänster som ska få subvention och vilka som inte ska få det. Det är som i gamla Sovjetunionen där staten talade om vad som passar för hushållen att köpa. Flyttstädning är ok att subventionera, men inte flytthjälp. Matlagning i hemmet är ok att subventionera, men inte hämtpizza.

Det finns ingen logik i detta. Det är inte heller meningen. Vad Maud Olofsson vill göra är att föra över 1,2 miljarder till de fem procent av befolkningen som mer än väl har råd att betala sin städning själva och som redan har fått sin skatt sänkt med stora belopp.