Världens starkaste fackföreningsrörelse förlorade kampen om a-kassan mot den svenska högeralliansen. Resultatet blir ökade avgifter, slopat skatteavdrag sämre ersättning och minskade möjligheter att få a-kassa. Det hjälpte inte att LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin stod i talarstolen den 14 december och militant talade om att bearbeta varje borgerlig riksdagsledamot fram till riksdagsbeslutet.

Och det var väl ingen i fackeltågen den kvällen som trodde att LO:s välkomna men senfärdiga mobilisering skulle rubba den högerledda riksdagsmajoriteten. De fackföreningar som under hösten krävt politisk strejk trodde det alldeles säkert inte.

Fler försämringar har, och kommer att genomföras. Sjukpenningen försämrades från årsskiftet genom ändrade beräkningsgrunder. Arbetsmiljöarbetet försämras när Arbetslivsinstitutet läggs ned och mindre resurser tilldelas tillsynsarbetet på arbetsplatserna. Privatiseringarna kommer att accelerera, inte minst inom vård och omsorg. Den 1 juli avskaffas stopplagen som hindrar utförsäljningen av sjukhus från att bli privata vinstdrivande företag. Privata försäkringspatienter ska få tillgång till skattefinansierad
offentlig vård. Apotekens ”omreglering” står på tur.

Hårda kärnan
I sommar träder skattelättnader för hushållsnära tjänster i kraft. Tillsammans med försämringar i a-kassa och sjukersättning och kraftiga nedskärningar i arbetsmarknadspolitiska program visar det på den hårda kärnan i högeralliansens ”satsning på jobben”: att tvinga människor att ta jobb inom en expanderande låglönesektor. Till det bidrar också kraftiga nedskärningar av vuxenutbildningen.

I sommar kommer också riktlinjer om kraftigt förkortade sjukskrivningstider. Försäkringskassan kommer att få utökade uppgifter samtidigt som dess anslag minskar. I Skåne kan en femtedel av handläggarna sägas upp. Högeralliansens företrädare ifrågasätter alltmer den svenska modellen med kollektivavtal och strejkrätt för löntagare.

Den kommande avtalsrörelsen berör tre miljoner löntagare. När industrin ökar sina vinster, och de rika gynnas av sänkt förmögenhetsskatt samtidigt som löntagarna drabbas av höjd a-kasseavgift och andra försämringar, då kan ingen vänta sig annat än att fackets medlemmar kräver rejäla lönehöjningar. Detta också i ljuset av att direktörerna inom näringslivet beviljat varandra kraftiga lönehöjningar och bonusar de senaste åren.

Skall rejäla lönehöjningar gå att genomdriva? Skall fortsatta försämringar av välfärden och våra trygghetssystem kunna stoppas? Då krävs mycket mer än fackeltåg – det fordrar en kontinuerlig mobilisering av alla dem som berörs av försämringarna, en ständig utmaning av de etablerades verklighetsbeskrivning.

Demostrationer duger inte
Regeringens politik slår i hög grad mot människor i deras svagaste positioner, som sjuka eller arbetslösa. Alla har vi en kamrat som blivit sjukskriven, en äldre närstående som behöver daglig omsorg, en släkting som inte får plats på Komvux eller i arbetsmarknadsprogram. Dessa grupper måste mötas på arenor i återkommande granskningar av politiken och i protester. Och det duger inte längre att samlas till enstaka demonstrationer, och sedan skingras.

Regeringen, storföretagen, de borgerliga opinionsbildarna har ett långsiktigt program för att förändra Sverige. Vi motståndare måste bli minst lika medvetna, samlade och långsiktiga. Upp till kamp, kamrater!

Gösta Brodin
Åstorp