Förstår inte varför journalisterna lägger ned sådan möda på att försöka hitta exempel på de borgliga ministrarnas girighet och fiffel. Det vore ju en avsevärt större bragd om de kunde hitta en minister utan sådana laster.

Moderaterna och deras stödpartier har ju med i det närmaste religiös extas framhållit marknadskrafterna som sin stora övertygelse. Vad är marknadskrafterna viktigaste mål? Jo, att pengarna skall yngla av sig  så mycket som möjligt och med alla medel tillåtna. Då är det naturligt att girighet med åtföljande fiffel ingår.

Därför borde det vara naturligt att detta när en borglig minister avslöjas med att dragit personlig fördel av sitt ämbete inte är någon sensation utan bara uttryck för den ideologi de deklarerat de är anhängare av.

Således föreligger det så mycket förmildrande omständigheter så de bör inte straffas med rubriker i tidningarna. Däremot om man hittade en borglig minister med rent mjöl i påsen vore det en jättesensation. Den journalist som kunde avslöja det borde tilldelas stora journalistpriset.

Annat är det med vänsterfolk som borde ha som livsnerv och mål att skapa ett bra samhälle för alla och därför se till att staten, landstingen och kommunerna har bra ekonomi för att kunna skapa trygghet och utjämna förhållandena mellan rika och fattiga.
Om någon med den ideologin ertappas med att ha fifflat till sig pengar eller andra fördelar är det ett svårt brott och skall bestraffas hårt och obevekligt med gatlopp eftersom det skett under försvårande omständigheter med kränkning av den egna ideologin.

Alltså inga straff för borgare som fifflar och därmed bara gör som förväntat, och stenhårda straff då vänsterfolk förgår sig. Och  så stora journalistpriset till den journalist som avslöjar sensationen om en helt ren borgerlig minister.

Att sedan en sådan minister skulle ha blivit utskuffad för att ha förolämpat de under religiös extas hyllade marknadskrafterna är en annan historia.

Arne Dahlberg
Tyresö