I god tid före förra valet presenterade dåvarande vård- och omsorgsministern Ylva Johansson ett förslag till en omfattande tandvårdsreform. Bakgrunden var att utgifter för tandvård blivit allt dyrare för hushållen. Kostnaden för tandvård hade efter avregleringen av priserna 1999 stigit snabbt.

Ylva Johansson ville införa ett högkostnadsskydd som gav en rejäl rabatt (70 procent på kostnader över 2.700 kronor och 90 procent på kostnader över 15.000 kronor).

Hon ville dessutom att priset för en enkel tandvårdsundersökning inte skulle vara högre än 200 kronor. Ungdomar upp till 24 år skulle erhålla fri tandvård.

Det var en stor, dyrbar och efterlängtad reform. Flera utredningar hade belagt att många sköt upp tandläkarbesöket på grund av att de inte hade råd. Äntligen skulle tandvården bli nästan lika ekonomiskt tillgänglig som sjukvården.

Tandvårdsreformen blev inte någon större fråga i valrörelsen. Det berodde på att företrädare för den borgerliga alliansen snabbt var ute och sa att de också ville förbättre högskostnadsskyddet. Intrycket skapades att oavsett regering skulle tandvården förbättras efter valet.

Vad som inte framgick klart för alla var att alliansens alternativ var betydligt mindre generöst än s-regeringens.

Det fanns ingen höjning av åldern för ungdomstandvård. Det fanns inget stöd till enklare undersökningar. För de 80 procent som bara besöker tandläkaren någon gång om året innebar alliansens förslag en faktisk kostnadshöjning om några hundralappar.

Högkostnadsskyddet var dessutom betydligt sämre. För ett större ingrepp som kostade 10.000 kronor blev rabatten med alliansens förslag några tusenlappar sämre än med s-regeringens förslag.

Som valtaktik var alliansens utspel dock framgångsrikt. En för de borgerliga partierna besvärlig fråga försvann från valrörelsens fokus.

Socialministern kommer en ynklig ursäkt
Denna vecka meddelade socialmininster Göran Hägglund att planerna på en tandvårdsreform skjutits upp. Först den 1 juli 2008 kommer den möjligen att genomföras och då bara i den snålare tappning som alliansen hade med i sitt valmanifest.

Det är sällan som politiska partier så samvetslöst sviker vallöften som de reservationslöst lovat att omedelbart genomföra. Alliansens besked till alla dem som har tandvärk men dålig ekonomi är att de ska nöja sig med att ta en extra albyl.

Göran Hägglunds ursäkt för uppskovet är att tandvårdsreformen är tekniskt komplicerad. Bortförklaringen är ynklig. Få frågor är så noggrant utredda som tandvårdsreformen.

Regeringen hade bara behövt ge klartecken så hade reformen varit ett faktum. Till skillnad från i många andra frågor, som till exempel a-kassan, hade regeringen tillgång till ett solitt beslutsunderlag.

Lätt att genomskåda varför regeringen skjuter upp tandvårdsreformen
Orsakerna till att regeringen vill skjuta upp även en begränsad tandvårdsreform är lätt genomskådade.

Det ena skälet är att regeringen inte kan förmå sig att driva igenom en nödvändig priskontroll av tandläkarnas ofta hutlösa debiteringar. Det andra – och viktigare – skälet är att regeringen vill spendera pengarna på andra ändamål.

Den har redan sänkt fastighetsskatten på mark med ett antal miljarder, den tänker införa en dyrbar skattesubvention på pigor och sänka arbetsgivaravgifterna för ett stort antal tjänsteföretag. Och den har börjat tala om sänkta kapitalskatter. Inte undra på att den inte har råd med folkets tandvård.