Målarförbundet vill ha knappt 950 kronor i lönepåslag och väntar sig en strid med arbetsgivarna om semesterkassan och andra partsgemensamma system.

– Samtalsklimatet är taskigt. Arbetsgivarna vill ta bort många av de system vi byggt upp. För vår del kommer avtalsrörelsen mycket handla om att försvara dem, säger Lars-Åke Lundin, målarnas fackordförande.

Måleribranschen skiljer sig från andra. Sedan 1930-talet har fack och arbetsgivare byggt upp gemensamma lösningar avpassade för en liten bransch med små företag. Det vill arbetsgivarna ändra på.

Semeserkassa
Alla arbetsgivare betalar in till den gemensamma semesterkassan. Poängen är att pengarna läggs undan så att alla målare kan ha sommarsemester även om de varit arbetslösa eller haft en lång rad olika arbetsgivare. Ränteavkastningen delas mellan fack och arbetsgivare.

Alla arbetsgivare betalar också in arbetsmarknadsavgifter till ett gemensamt konto. Pengarna används bland annat för att subventionera lärlingarnas löner. Tanken är att även små företag ska ha råd att ta emot lärlingar och att lärlingarnas löner ska vara förhållandevis höga.

Det finns också ett gemensamt mätningsbolag som diskuteras.

950 kronor
Målareförbundet driver LO:s avtalsplattsform och lönepåslaget om 3,9 procent motsvarar 950 kronor. En stor del av löneutrymmet vill Målarna använda för att höja ackordsprislistan. Även om förbundet är för kvinnopotten ger den inget för målarna, eftersom det just inte finns några kvinnor med löner under 20.000 kronor i månaden.

Dessutom vill Målarna ha en förkortning av arbetstiden och en reglering av nationaldagen.

I tisdags ställde sig Målareförbundets förbundsstyrelse bakom inriktningen i avtalsrörelsen. Den 7 februari ska fack och arbetsgivare byta krav och innan dess kommer Målareförbundet att ytterligare precisera sina krav.