I Venezuela arrangerar arbetsmarknadsmyndigheten visningar av Chaplins Moderna tider (Modern Times, 1936) över hela landet. I samband med filmvisningarna informeras löntagarna om vilka rättigheter de har på arbetsplatsen. Venezuelas vänsterregering har drivit igenom en ganska stark arbetslagstiftning, men den efterföljs dåligt av de privata företagen.

I filmen jobbar Charlie Chaplins klassiska luffarfigur med den haltande gången, käppen och hatten på en fabrik där ledningen hela tiden försöker skruva upp arbetstempot. Han blir galen av stress, vilket givetvis leder till en massa komiska situationer. Han får sparken och driver runt som arbetslös i depressionens USA. Men vägrar låta sig knäckas.

Moderna tider tar tydlig ställning för arbetarna, för deras människovärde och livsglädje i ett omänskligt samhälle. Därför är det inte konstigt att Venezuelas arbetsgivarorganisation Fedecámaras protesterat högljutt mot filmvisningarna. De menar att Chaplins film demoniserar arbetsgivarna och skadar företagsamheten.

Och Charlie Chaplin har alltid provocerat. Hans antinazistiska film Diktatorn (1940) var förbjuden i Sverige (fram till Stalingrad). Under 1950-talets antikommunistiska hets i USA anklagade myndigheterna honom för ”anti-amerikansk verksamhet”. Chaplins uppehållstillstånd drogs in och han tvingades lämna USA där han bott i över fyrtio år.

I dag när osäkerheten på arbetsplatserna blir större, samtidigt som den industriella monotoniseringen av jobben går på sitt segertåg genom tredje världen, är Moderna tider mer aktuell än någonsin.

Kalle Holmqvist
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören