Chefen för Svenskt Näringsliv Urban Bäckström angriper i Dagens Nyheter den borgerliga regeringen för att ta in mer pengar i skatt än vad staten har behov av.

Särskilt illa tycker Bäckström om överskottsmålet för statsfinanserna. Idén om att staten ska ha ett permanent överskott i statens finanser var motiverad under 90-talskrisen men är numera uttryck för ett hopplöst kameralt tänkande, anmärker han.

I detta har han utan tvivel rätt. Inget annat EU-land har så starka statsfinanser som Sverige. Statens finansiella nettoförmögenhet uppgår till 15 procent av bnp. Vi har ett bytesbalansöverskott som uppgår till 190 miljarder.

Så stora överskott i de offentliga finanserna och i utrikeshandeln är ett tecken på en ekonomi i stark obalans. Innebörden är ju att vi exporterar kapital till utlandet istället för att använda pengarna på hemmaplan.

Klokare att använda överskotten till investeringar, jobb och konsumtion

Så långt är det lätt att hålla med Urban Bäckström. När vi har ledig kapacitet i ekonomin – och det har vi när många står utanför arbetsmarknaden – är det klokare att använda överskotten till investeringar, jobb och konsumtion. Det är hög tid att ta av den tagelskjorta vi burit allt för länge.

Det sätt som Bäckström vill använda överskotten på är dock inte invändningsfritt. Han anser att det finns ett outnyttjat överskott om cirka 60 miljarder. Han vill använda det till att avskaffa den statliga inkomstskatten, kapital- och förmögenhetsbeskattningen och sänka arbetsgivaravgifterna.

Det måste han kanske tycka som företrädare för Svenskt Näringsliv. Men varför man ska använda pengarna till att berika dem som redan är rika är svårt att inse och borde till och med för en borgerlig regering vara politiskt omöjligt. Sysselsättnings-effekten blir dessutom begränsad eftersom mycket av de rikas konsumtion består av importvaror.

Som tur är finns ett betydligt bättre sätt att använda pengarna. Det är att för det första att stimulera offentliga investeringar i infrastruktur som bostäder, järnvägar och energisystem, för det andra att uppmuntra nyanställningar inom äldreomsorg och sjukvård, för det tredje att höja ersättningen från sjukpeng och a-kassa och för det fjärde att på lämpligt sätt sänka skatterna för låginkomsttagarna.

Allt detta och betydligt mer därtill ryms inom den bäckströmska reformramen. Det vore att lyfta av tagelskjortan för dem som fått de värsta skavsåren.

Vän av ordning kan undra hur Urban Bäckström, som ju inte för så länge sedan var riksbankschef, tror att han kan vräka ut tiotals miljarder i statliga stimulanser utan att riksbanken höjer räntan. På den frågan finns ett rationellt svar: det är oklokt att upprätthålla ett överskottsmål som leder till att vi sparar oss till döds.

Anders Borg sparar till valbudgeten 2010

Bäckström tror möjligen även att vår nye finansminister Anders E Borg har kraft nog att våga omformulera riksbankens uppdrag. Det är nog inte en felkalkyl. Denne har säkert insett att överskottsmålet är dåraktigt, men vill av taktiska skäl vänta med att spendera överskotten tills vi närmar oss nästa val.

En orsak till socialdemokratins valförlust var att s-regeringen alltför länge höll fast vid ett dogmatiskt försvar av överskottsmålet i statsbudgeten. Tänker partiet tjurigt stå kvar vid den linjen alltmedan den borgerliga regeringen planerar att slösa bort pengarna på kapitalägarna?

Det vore ett präktigt självmål. Överskotten är ett faktum. Frågan är vad de ska användas till. Till att berika de redan rika eller till att förbättra livsvillkoren för alla medborgare. För socialdemokratin borde valet vara enkelt.