SISTA ORDET. Socialdemokraterna har sedan länge haft varvade riksdagslistor, varannan kvinna, varannan man. Med Mona Sahlin som partiordförande får dock socialdemokraterna sin första kvinnliga ledare efter 118 år. Det är ett logiskt val sedan andra tänkbara kvinnliga kandidater tackat nej en efter en.

Många har tyckt att nomineringsprocessen dragit ut på tiden. Men det hade varit oklokt att skynda på valberedningen. Partiet ville diskutera inte bara vem som skulle bli Göran Perssons efterträdare utan även hur partiledningen ska arbeta. Mer dialog med rörelsen och mindre direktiv ovanifrån har budskapet varit från de partiaktiva.

Mona Sahlin tog klokt nog fasta på det budskapet vid den presskonferens där hennes kandidatur tillkännagavs. På frågor om vad hon ville uträtta svarade hon konsekvent att en programförklaring för den framtida oppositionspolitiken ska utformas i ett lagarbete.

Det är förstås vad varje socialdemokratisk partiordförande måste säga. Men det kändes riktigt och äkta.  Mona Sahlin är en utpräglad lagspelare.

Ändå kommer naturligtvis många att undra över i vilka frågor Mona Sahlin vill gå i spetsen för att förändra socialdemokraternas politik. En uppgift är självklar. Som nybliven partiledare måste hon med kraft engagera sig för att utforma ett trovärdigt alternativ till den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik.

De borgerliga blir besvikna
Inom facket är inte Mona Sahlin allmänt omtyckt. En del minns långsint att hon undertecknade beslutet om strejkförbud som nybliven arbetsmarknadsminister. Men det är orättvist. Det är främst Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson som ska klandras för det historiskt olycksaliga beslutet, plus stora delar av den dåvarande LO-styrelsen.

Många inom borgerligheten tror – eller hoppas – att Mona Sahlin ska föra socialdemokratin åt höger. De kommer att bli besvikna. Avståndet mellan de politiska blocken har vidgats efter den borgerliga alliansens maktövertagande. Höger- och vänsterdimensionen i politiken kommer att skärpas fram till nästa val.

Skillnaden mellan höger och vänster handlar i grunden om rättvis fördelning – och det gäller  inte bara fördelning av pengar utan även fördelning av makt och möjlighet att påverka de egna livsvillkoren. För socialdemokratin är målet en jämlik fördelning, för högern en ojämlik.

Hon blir en formidabel utmanare till den politiska högerns teknokrater
Mona Sahlin kommer inte att rädas den striden. Hennes förmåga att tala begripligt och vardagsnära kan göra henne till en formidabel utmanare till den politiska högerns teknokrater. Fredrik Reinfeldt kommer många gånger att känna sig lika naken som kejsaren i sagan.

För en socialdemokratisk partiordförande gäller att vinna valen. Men det är inte partiledaren som avgör valutgången. Den beror av partiets samlade ansträngningar; från det att partikongressen stakar ut kursen till det sista torgmötet i valrörelsen.

Det är ett lagarbete där många stridiga viljor ska jämkas samman. Det är en grannlaga process där ingen får precis vad han vill men ändå måste tycka att helheten är godtagbar. Det är i konsten att åstadkomma denna goda spiral som partiordföranden visar sitt mästerskap. Nu är det upp till bevis för Mona!