De flesta har säkert hört historien om mannen som letar efter sina nycklar under en gatlampa. Han har visserligen inte tappat dem där men tycker att det är enklast att leta där det är ljust.

Kanske är det roligt för att det visar hur logiskt tänkande kan leda till ett irrationellt agerande. Kanske är det roligt för att man kan känna igen sig själv.

Företagsgurun Igor Ansgoff anser i alla fall att det är vanligt att man letar efter nycklar under gatlyktor inom affärsvärlden, trots att man vet att de inte är där: ”Först försöker företagsledningen uppnå det man vill, sedan slutar det med att den vill det som går att mäta.”

Fenomenet har även spritt sig till offentlig verksamhet. Statsvetaren Jessica Lindvert tillhör dem som tittat närmare på fenomenet.
I Ihålig arbetsmarknadspolitik. Organisering och legitimitet igår och idag (Boréa) skriver Lindvert om hur den svenska arbetsmarknadspolitiken har ändrat organisatorisk struktur. Vi har gått från ett slags kooperativ logik till en revisionslogik där siffror är heliga.

Tanken bakom förändringen är att det ska vara lätt att se hur effektiv man är på att bekämpa arbetslösheten.

Tyvärr har den kvalitativa aspekten försvunnit. Mål som inte enkelt låter sig kvantifieras har en tendens att komma bort.

Man kan till exempel bestämma, som man gjorde 1991, att 70 procent av deltagarna i den yrkesinriktade arbetsmarknadspolitiska utbildningen ska ha ett jobb senast inom 90 dagar, men det är ganska troligt att de som har lättast att få jobb också prioriteras.

Ett annat problem är övertron på vad man egentligen säger med siffror.

Vad betyder det att man har uppnått tre av fem mål? I dag har det blivit populärt att se målkonflikter som ett styrproblem inom arbetsmarknadspolitiken. Men vad betyder revisionslogikens införande för en arbetsmarknadspolitik där man länge styrts av behovet av snabba omställningar?

Enligt Lindvert var ”oredan” ett sätt att vara flexibel: inte binda sig vid en lösning, eller ett mål. När man gjort det möjligt att värdera det politiska utfallet med kvantitativa mått (arbetslöshet under en viss procent, halverad sjukskrivning) minskar handlingsfriheten.
Det finns en risk att den politiska agendan styrs av de kvantifierbara mål som är enkla att förklara för väljarna i stället för åtgärder som man kommer på under arbetet och som skulle kunna vara mer effektiva.

Lindvert visar att det som ser ut som förbättringar i själva verket kan ha gjort arbetsmarknadspolitiken både mindre effektiv och svårare att bedöma. Eller som hon själv säger: ”Det har blivit viktigare att göra saker rätt än att göra rätt saker.”

Pierre Gilly
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören