Vaxholmsmålet går mot ett avgörande. Spänningen stiger inför den muntliga förhandlingen i EU:s domstol i Luxemburg. Frågan är om svenska modellen håller och om strejkrätten är förenlig med den fria rörligheten.

– Om EU:s fördrag kan användas för att förbjuda fackliga stridsåtgärder då kommer stödet för EU att sjunka som en sten, säger Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd, och Elektrikerförbundets försvarare i målet.

Kärnfrågan är om nationell strejkrätt är ett hinder mot EU-fördragets artikel om fri rörlighet, något EU:s domstol inte tidigare har behandlat.

– I EU-rätten ingår en respekt för stridsåtgärder. Så jag har svårt att se att domstolen ger sig på strejkrätten. Samtidigt tror jag att den tvingas ta ställning, säger en försiktig Niklas Bruun, professor vid Arbetslivsinstitutet.

Flera höjer rösten
Den 9 januari drar det ihop sig. Då ska 13 domare, ingen svensk men väl en finsk och en dansk, lyssna på argumenten från de juridiska ombuden för Byggnads, Byggettan och Elektrikerna samt från käranden i målet det lettiska byggföretaget Laval un Partneri. Svenska regeringen ska vara på plats med UD:s rättschef Anders Kruse i spetsen. Också andra EU-länder kommer att ta tillfället i akt att yttra sig.

16 länder har skickat in skriftliga yttranden till domstolen. Majoriteten försvarar svenska kollektivavtal och konflikträtt, men det finns flera undantag. Lettland och också Polen är överens med Laval om att svenska kollektivavtal och konflikträtt hindrar den fria rörligheten och att konfliktregeln lex Britannia i medbestämmandelagen är diskriminerande mot utländska företag.

De svarande facken får lägga fram sina argument i totalt 30 minuter, liksom motparten Laval un Partneri. Regeringarna får 20 minuter vardera.

– Det är löjligt lite tid för tre parter, som vi anser att vi är, säger Dan Holke.

Målet handlar egentligen bara om huruvida fackliga stridsåtgärder är tillåtna, inte om detaljer i kollektivavtalen, anser Dan Holke.
Men kommissionen skriver i sitt yttrande, som LO-Tidningen tagit del av, ingenting om fackliga stridsåtgärder utan har uppenbarligen försökt hitta en politisk utgång i ett besvärligt mål.

Lovar mer än nödvändigt
Kommissionen uttrycker stöd för det svenska kollektivavtalssystemet, men framhåller samtidigt statliga minimilöner eller allmängiltiga kollektivavtal. Tveksamheterna går, enligt yttrandet, ut på att utländska företag för att få fredsplikt är tvungna att skriva på avtal som innehåller villkor som går utöver kärnan i EU:s utstationeringsdirektiv. Kommissionen nämner Byggnads gransknings- och mätarvode samt olika försäkringsavgifter.

Slutsatsen i kommissionens yttrande är att ”ett nationellt system” som ställer sådana villkor på ett utländskt företag ”inte är förenligt med artikel 49 om fri rörlighet i EU-fördraget”. Det lettiska byggföretaget Lavals advokat Anders Elmér anser att kommissionens yttrande är ett grundskott mot den svenska regeringens försvar av den svenska modellen.

Målet handlar om att Byggnads ställer oproportionerliga krav, inte om den grundläggande strejkrätten, anser han. Dan Holke är ganska säker på att domstolen inte ger sig på den nationella konflikträtten men är lite orolig för att den kan komma att sätta upp staket runt strejkrätten.

– I Sverige finns redan begränsningar av strejkrätten i både kollektivavtal och huvudavtal med Svenskt Näringsliv, säger Dan Holke.

I många andra EU-länder finns enbart en proportionalitetsregel – en stridsåtgärd måste stå i proportion till det facken försöker uppnå och den skada som åsamkas motparten.

–   Inom EU-rätten är de tyvärr förtjusta i proportionalitet, säger Dan Holke.

I EU:s domstol väger de skrivna yttrandena tyngst. Den muntliga delen är en möjlighet till marginella kommentarer till det som skrivits, något som är tvärtemot de svenska rättegångarna. Om några månader kan generaladvokaten komma med förslag till en dom. Därefter dröjer det ytterligare månader innan den slutgiltiga domen ser dagens ljus.

FAKTA: Bakgrund
Bakom förhandlingen i EU:s domstol ligger den inflammerade konflikten i Vaxholm hösten 2004. Laval un Partneri anlitade cirka 35 lettiska byggnadsarbetare att bygga om och till en skola.

Byggnads krävde att Laval skulle underteckna kollektivavtal för sina arbetare. Men Laval hänvisade till avtal med facket i Lettland, som innehöll lägre löner och sämre villkor.

Byggnads startade en blockad mot Laval och Elektrikernas följde efter med sympatiåtgärder. Strejkvakter spärrade infarten till arbetsplatsen och arbetet med skolbygget upphörde därefter gradvis. Arbetsdomstolen ogillade Lavals krav på att blockaden omedelbart skulle förbjudas. Men före sin slutgiltiga dom bad AD EU:s domstol om ett förhandsavgörande.