med Lars Wåhlstedt,
…som precis har kommit hem från en resa till Brasilien där han peppat brasilianska pappersarbetare att få snurr på sitt fackliga arbete.

Vad är det du har gjort?
– Jag har varit med och utvärderat vårt projekt där vi sedan slutet på 1990-talet byggt upp ett brasilianskt pappersarbetareförbund. Vilket har varit tufft eftersom det är, vad jag vet, det enda nationella fackförbundet i hela Sydamerika där de har en helt annan tradition med konfederationer i stället för fackförbund.

Hur kommer det sig att en svensk fackförening lägger krut på att lösa brasilianska arbetares problem?
– Det började med att vi såg att Stora Enso, där jag var anställd, gjorde en investering i massabruket där. Då bestämde förbundet att vi skulle arbeta för att se till att våra kamrater i Sydamerika inte har sämre villkor än vi, att den typen av konkurrens skulle undvikas. Jag sökte och fick uppdraget 1998 eller om det var 1999.
 
Hur långt har ni kommit sedan dess?
– Förbundet bildades 2002 och sedan har vi haft andra projekt knutna till det. Bland annat har vi jobbat med att få fler medlemmar och att få de lokala föreningarna att ansluta sig till förbundet. Men nu planar arbetet ut och det är dags för brasilianarna att försöka stå på egna ben, eftersom det alltid är det bästa.

Pratar du portugisiska?
– Jag gjorde det inte. Nu pratar jag en del portugisiska. Dels har jag pluggat lite och dels har jag pratat en del där nere.

När kommer du att åka söderut igen?
– Det kanske dröjer ett år, till nästa utvärdering. Och det känns förstås splittrat, men jag ska se till att ha kvar kontakten med dem.

Läs också: en rapport från Lars Wåhlstedts Brasilien-besök i våras