Den amerikanska bilindustrin står inför en avgörande avtalsrörelse. Avtalen för över en kvarts miljon anställda ska förhandlas om nästa år. Och frågan som facket står inför är inte storleken på löneökningarna, utan hur stora eftergifter som kan accepteras.

För drygt en vecka sedan gick tiden ut för arbetarna på Ford i USA. Då skulle de bestämma om de skulle lämna sina jobb. Biltillverkaren erbjöd alla 75.000 anställda arbetare att avsluta sin anställning. Beroende på anställningstid och ålder erbjöds samtliga förtidspension eller ett avgångsvederlag på mellan 250.000 och en miljon kronor. Avgångspaketen hade förhandlats fram mellan Ford och bilarbetarfacket United auto workers (UAW). Ett liknande erbjudande gick tidigare i år ut till General Motors över 110.000 fabriksanställda i USA. En tredjedel av arbetarna valde att lämna sina jobb.

Bilarbetarna står inför ett val där risken med att sluta frivilligt ska vägas mot risken att förlora jobbet i framtiden med betydligt sämre villkor. Nästa sommar ska bilarbetarfacket förhandla fram nya kollektivavtal med de tre stora amerikanska biltillverkarna Ford, GM och Chrysler.  Avtalsrörelsen sker i en tid då den amerikanska bilindustrin befinner sig i sin värsta kris på länge.

Omvända rekordresultat
Alla tre biltillverkarna redovisar förluster. Fords senaste kvartalsrapport var den sämsta på 14 år. Biljättarna kräver fackliga eftergifter. De vill sänka löner och göra sig av med dyra anställningsförmåner. Främst hotas förmånliga sjukvårdsförsäkringar för pensionerade tidigare anställda och inkomstförsäkringarna för anställda som drabbas av produktionsneddragningar.

Bilarbetarfacket har hittills gett blandade svar på kraven. Förra hösten gick UAW för första gången med på att låta pensionerade arbetare på GM och Ford betala en premie för sin sjukvårdsförsäkring. Det som ses som en symboliskt viktig eftergift. Men i år har facket nekat Chrysler samma villkor, med motiveringen att företaget går bättre än de andra.

– Det här är inte en konjunkturnedgång. Utmaningarna som vi står inför är inte den sorten som man kan rida ut. Det är strukturella utmaningar som kräver nya och långsiktiga lösningar, förklarade UAW-ordföranden Ron Gettelfinger i Las Vegas i somras.

På bilarbetarnas kongressgolv spreds flygblad som krävde slut på eftergifter. Trots interna stridigheter är en sak klar. Facket har hamnat i ett försvarskrig.

Förklaringen till det pressade läget för den amerikanska bilindustrin är inte att amerikanerna köper färre bilar eller ökad import. Den står i stället att finna i orter som Georgetown, Kentucky och Smyrna, Tennessee. Där bygger Toyota och Nissan bilar. Medan fabrikerna i Michigan, där de tre biljättarna håller till, fortsätter att spotta ut bensinslukande stadsjeepar och pickup-trucks gör dessa fabriker bilar som säljer även om bensinpriset är högt. De utländska tillverkarna vinner allt mer av den amerikanska marknaden. Japanska Toyota gick i våras om Chrysler i antalet sålda bilar och är på väg att gå om även tvåan Ford.

På 1980-talet började de utländska biltillverkarna öppna egna fabriker på amerikansk mark. Som ett svar på protektionistiska krav om begränsad bilimport från Asien byggde Nissan en fabrik i Tennessee och Toyota byggde en fabrik i Kentucky. Bilarbetarfacket har trots försök inte lyckats organisera arbetarna vid en enda av de nya fabrikerna med sammanlagt över 100.000 anställda. Och det ger de inhemska biljättarna högre kostnader än konkurrenterna.

Stora skillnader
Lönerna på Toyotas och Hondas fabriker är i nivå med lönerna på de inhemska bolagen. Den stora skillnaden ligger i pensionsåtaganden och förmåner för anställda. En beräkning visade att GM:s kostnad för de anställdas sjukvårdsförmåner var 1 .100 dollar högre per tillverkad bil än Toyotas.

Genom att misslyckas med att skapa konkurrensneutralitet har UAW försatt sig i en usel position. Facket organiserar den del av marknaden som krymper, medan närvaron saknas hos den som är på frammarsch. Medlemsantalet har fallit från 1,5 miljoner år 1979 till knappa 600.000 i år, den lägsta nivån sedan andra världskriget.

Antalet pensionerade medlemmar överstiger numera arbetande medlemmar vilket försvårar avtalsrörelsen. Att förhandlingsrundan föregås av erbjudanden om frivilliga avgångar gör också att facket ser små utsikter att försvara existerande villkor. Det är därför de anställda på Ford nu kliar sig i huvudet över frågan om de ska ge upp det som länge varit det bäst betalda industriarbetarjobbet i hela USA.