Nu går drevet i medierna mot IF Metall. Men att ett förbund, i diskussionen om samordning, står mot alla andra förbund beror inte på bristande solidaritet: Inte heller på en annan mening om att lönerna inom kvinnodominerade områden är felaktigt låga.

Alla förbund var efter förra avtalsrörelsen missnöjda med arbetsgivarens dominans på grund av deras strikta centralisering av alla beslut. Inget avtal fick slutföras som inte godkänts av en central arbetsgrupp.

Inför Avtal 2007 har förbunden diskuterat olika möjligheter att möta arbetsgivarna med en starkare samordning. Resultatet blev ett förslag om ett byte mellan det förbund som gör upp först, sannolikt IF Metall, och alla de övriga och detta av två skäl.

Sannolikt IF Metall därför att de organiserar en stor del av den konkurrensutsatta industrin. Det är lönepolitiskt rätt att de går först i avtalsrörelsen och därmed normerar, sätter märket, för andra förbund. Men också därför att de i den interna diskussionen gör anspråk på att vara de som gör upp först. IF Metall ska ha, men vill också ha, den gula ledartröjan.

IF Metall ska gå först
Förslaget innebar ett enkelt byte. IF Metall ska gå först, sätta märke och de andra förbunden ska utifrån interna regler acceptera detta. IF Metall behöver då inte vara oroligt för att deras uppgörelse blir golv åt alla övriga. Samtidigt ska förbunden vara överens om fördelningen mellan olika avtalsområden med större satsningar på lågavlönade, särskilt inom kvinnodominerade områden. Alla, även de förbund som redan slutit avtal, ska sluta upp bakom den fördelning alla enats om i förväg.

IF Metalls tveksamhet de senaste veckorna handlar inte om kvinnopotter. Den gäller något viktigare och mycket svårare. Orkar förbunden ingå en pakt, ett byte mellan varandra, om ömsesidigt stöd där IF Metall har en särställning?

Det första interna dokumentet med förslag till ett byte är daterat den 5 maj 2006, för ett halvår sedan. Efter det har diskussioner pågått men den grundläggande tanken har varit densamma och endast förfinats.

Under hela den processen har IF Metall accepterat förslaget till ett byte senast och sist då LO:s styrelse enhälligt antog förslaget i mitten av oktober 2006. Även IF Metall har förstått att det är nödvändigt, med ett byte, de riskerar annars att inte bli riktkarl, utan det golv som alla tar avstamp från.

Olycklig start för LO-samordningen
Men fem i tolv sviktar IF Metall och då drabbas de av ett drev om att svika kvinnor, om att vara osolidariska. Men så illa är det inte. Det hade räckt att IF Metall sagt ifrån i augusti att de inte accepterade bytet, ingen hade gått i taket, nya lösningar hade diskuterats. Det hade räckt att IF Metall hade varit tydligare och tidigare.

Men det som har varit innebär, oberoende av förbundens svar, en olycklig start på samordningen inför Avtal 2007, men mest drabbas IF Metall. Förbundet kvider redan av drevet – driv dem inte ut i en ökenvandring.

Ingemar Göransson
LO-utredare
Skriv till debattredaktören