Större lönespridning och lägre lägstalöner får företagen att anställa fler. Därmed sjunker arbetslösheten. Men frågan är om det stämmer.

Angreppen på den svenska modellen med centrala löneförhandlingar och liten lönespridning har fått förnyad kraft. Kritikerna hävdar att arbetslösheten kan sjunka betydligt om lönespridningen ökar.

Men är det verkligen så?
En som studerat frågan ingående är den progressiva amerikanska professorn James Galbraith. Tillsammans med kollegan Enricue Garcilazo lade han nyligen fram en studie där han inte finner något stöd för tesen.

– Det finns goda grunder att kritisera påståendet att tysk arbetslöshet i synnerhet och europeisk arbetslöshet i allmänhet beror på oflexibla lönestrukturer, sa han när han presenterade studien inför tyska LO.

Tesen är att större lönespridning och sänkta lägstalöner leder till en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på främst lågutbildad arbetskraft.

– Om det är korrekt skulle en studie av Europa visa att områden med lägre genomsnittslöner och större lönespridning också skulle uppvisa lägre arbetslöshet.

Enligt ekonomerna är det omöjligt att se något samband på nationell nivå. De två har därför gått ned på regional nivå och granskat fakta hämtat ur EU:s statistikorgan Eurostats databas för 159 europeiska regioner.

Tvärtom
– Vi fann det rakt motsatta förhållandet. Skillnaderna är systematiskt och definitivt avhängiga arbetslösheten inom EU, på så sätt att regioner med högre inkomster har lägre arbetslöshet.

Det enda exemplet när lägre löner faktiskt har dragit till sig arbetstillfällen kan Galbraith se i österrikiska regioner där man i vissa utvalda branscher lagt sig aningen lägre än i Tyskland och i andra branscher aningen högre. Därmed har Österrike kunnat dra arbetstillfällen över gränsen.

Men Österrikes exempel är trots den skenbara överensstämmelsen med teorin om att större lönespridning ger mer jobb i stället ett tecken på motsatsen. Att styra lönesättningen i en hel bransch är inte möjligt utan centrala löneförhandlingar, den raka motsatsen till individuella, olika, löner alltså.

Galbraith konstaterar att arbetslösheten har ökat i hela Europa, men orsaken är inte fackföreningarnas lönekrav utan ett resultat av ekonomiska missgrepp från politiker och en alltför återhållsam och dämpande hållning från Europeiska centralbanken.

Går åt fel håll
Dessa ekonomiska missgrepp måste åtgärdas, enligt Galbraith. Men i stället upprepas kraven på större lönespridning och lägre lägstalöner.

– Det är arbetsmarkandsreformernas grymma chimär, en vana att skylla på offret. När hans tillstånd inte förbättras säger man att botemedlet ligger i att slå honom hårdare.

– Jag kan inte förstå hur man efter 20 år av otillfredsställande ekonomiska utfall kan fortsätta ignorera dessa bevis, säger James Galbraith.

Läs också: nyhetsartikeln "EU väljer svensk väg"
Läs också: nyhetsartikeln "Sacochef vill ha lokala löner"
Läs också: nyhetsartikeln "Sacochefen får svar på tal om lokala löner"