Kommuner och landsting gör vitt skilda bedömningar av den kommande avtalsrörelsen. Det finns utrymme för löneökningar på mellan två och fyra procent, enligt några kommuner och landsting som LO-Tidningen talat med. Många tror att det blir mer i år än tidigare.

Jönköpings kommun och landstinget i Värmland vägrar uppge någon procentsiffra eller annat mått på löneökningsutrymme. Ekonomicheferna säger att det även hålls hemligt internt, för att inte inge några förhoppningar.

– Vi saluför inte våra antaganden, säger Pelle Alzén i Jönköping. De går att ta reda på genom att räkna baklänges i budgeten, men det är det aldrig någon som gör.

De kommuner och landsting som är mer öppna gör en bedömning utifrån vad Konjunkturinstitutet sagt om utrymmet, de tar hänsyn till den lokala ekonomin och strukturen bland personalen. Några arbetsgivare har justerat budgeten efter att kraven från LO-samordningen och industrin klarnat. Östersund har höjt sin ram till fyra procent.

Olika strategier
En del lägger ut en schablonhöjning på förvaltningar och nämnder och låter fördelningen mellan lönehöjningar och andra kostnadsökningar avgöras i verksamheterna. Andra styr från centralt håll med särskilda låglönepotter och arbetsvärderingsinstrument.

Bland de kommuner som stannar vid en tvåprocentig löneökning finns Stockholm, Linköping och Umeå. Men medan Stockholm samtidigt lägger ut besparingar avsätter Linköping och Umeå särskilda lönepotter för oförutsedda höjningar. Linköping kompenserar nämnderna i efterhand, säger Per-Anders Svensson, ekonomichef.

– För många nämnder blir löneökningarna större än två procent, säger han. För det finns en central pott, å andra sidan bygger den på en schablon som kan slå snett. Skolan överkompenseras i regel och äldreomsorgen får för lite.

Det finns en övre gräns för löneglidningen på tre procent, cirka. Överskrids den får nämnderna betala ut egen budget.
Umeå har 0,75 procent i en pott för prioriterade grupper och ytterligare tio miljoner kronor för kvinnolönesatsningar.

Kan landa på tre procent
Andra kommuner och landsting låter ett högre antagande om löneökningar slå igenom direkt i budgeten på central nivå. Östersund, Malmö, Karlskrona, Uppsala och Västernorrlands läns landsting är några exempel. Genomsnittet för Malmös olika nämnder är 3,5 procent. Åke Karlsson på ekonomienheten i Karlskrona tror det blir tre procent och kanske lite drygt det.

– Det är en balansgång. Vi ekonomer vill inte stå utan pengar när avtalen är klara, medan kommunen som arbetsgivare inte vill lova för mycket, säger Åke Karlsson.

Ekonomerna på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) uttalar sig inte om vad de tror om löneökningarna nästa år. Det skulle uppfattas som styrande, säger chefekonom Clas Olsson. I stället utgår SKL från att kommuner och landsting får samma ökning som det privata näringslivet.

Markus Gustafsson är tf arbetsgivardirektör för SKL. Han tror att avtalsrörelsen, trots god kommunal ekonomi, kan bli svår.

– Paradoxalt nog blir det inte lättare. En höjning av nivåerna är ju evig. Den hänger med även i ekonomiskt dåliga tider.

FAKTA: Över en miljon berörs
Kommunerna, landstingen och regionerna hade förra året ungefär 1,1 miljon anställda.
Över 400.000 hör till avtalsområden där LO-förbundet Kommunal löneförhandlar. Lärare och skolledare utgör den näst största avtalsgruppen med drygt 200.000 personer.