Den svenska exportindustrin redovisar rekordvinster. Produktiviteten i näringslivet är fortsatt hög. Trots detta räknar LO-ekonomerna med att den öppna arbetslösheten nästa år stiger till drygt sex procent.

Det är ett underbetyg åt den nya regeringens budget. Om den inte med så gynnsamma förutsättningar lyckas förbättra sysselsättningen, vad väntar då den dag den internationella konjunkturen vänder nedåt?

Orsaken till LO-ekonomernas prognos är att regeringen enligt dem felbedömer ökningen av arbetskraftsutbudet. Neddragningen av arbetsmarknadsåtgärder och minskade platser i vuxenutbildningen leder till att fler tvingas att söka jobb som inte finns. Till detta kommer att fler ungdomar efter avslutade studier söker jobb.

Allt ska dock inte skyllas på den nya regeringen. Under flera års tid har den ekonomiska politiken varit alltför åtstramande. Efterfrågan på arbetskraft har varit för låg för att alla som vill ha ett jobb ska kunna få det.

För några årtionden sedan ansågs det stora bekymret i svensk ekonomi vara vårt stora bytesbalansunderskott, alltså underskottet i vår handel med varor och tjänster gentemot utlandet. De stora underskotten sågs som ett tecken på att vi levde över våra tillgångar eftersom underskotten till stor del användes till att betala löpande konsumtion. De årliga underskotten ledde att utlandet fick en allt större fordran på oss som vi förr eller senare var tvingade att betala tillbaka.

Överskott på 180 miljarder kronor
Men lika väl som det är osunt med stora bytesbalansunderskott är det osunt med stora bytesbalansöverskott. Om de förra är ett tecken på att vi lever över våra tillgångar så är de senare ett tecken på att vi lever under våra tillgångar.

De närmaste åren beräknas bytesbalansöverskotten bli omkring 180 miljarder per år, alltså nära sex procent av BNP. Överskotten betyder att vi får en fordran på utlandet. Istället för att satsa på investeringar, konsumtion och jobb på hemmaplan väljer vi att skicka våra sparade pengar utomlands.

Det sägs att vi behöver bygga upp utländska tillgångar för att klara pensionerna i framtiden. Men det är en vansklig metod. Det rör sig om tillgångar som kan sopas bort genom växelkursmanipulationer eller en internationell börskris.

Bättre vore att använda en stor del av det finansiella sparandet till privata och offentliga investeringar inom landet för att skapa jobb. Det är bara genom att bygga ut vår produktionsförmåga och infrastruktur som vi kan trygga framtidens pensioner.

Ökade investeringar kommer inte av sig själva. Villkoret är att vi först vågar släppa fram den privata och den offentliga konsumtionen. Ingen företagare investerar utan att kundefterfrågan finns.

Överskottet visar på en ekonomi i stark obalans
Denna enkla insikt har varken slagit tidigare eller nuvarande regering. Full sysselsättning förutsätter att riksbanken vågar föra en lättare penningpolitik och om det inte räcker måste staten stimulera ekonomin genom att sänka överskottsmålet för statsbudgeten.

Dagens enorma bytesbalansöverskott visar en ekonomi i stark obalans. Pengarna rinner ut ur landet när vi istället kunde använda dem till investeringar, konsumtion och reformer. Helt i onödan lever vi under våra tillgångar. I dagens värld gäller för det mesta att den som spar han har ingenting kvar på gamla dar.