/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2006/dagis.jpg
En regnig dag under höstlovet roar sig Artin Taheri, Michael Egnefors, Finan Tewelde, Mats Hägglund och Younes Kantari med couronne. ”Själv saknade jag män i skolan när jag var liten”, säger Mats Hägglund. ”Barn behöver se vanliga män, som motvikt till fotbollsdivor och bling-bling-killar på MTV.” Foto: Jonas Ekströmer.

– På en verkstad kan du följa en rutin trots att du är hängig. Vi som tar hand om barn kan aldrig ta på oss hörselskydd, aldrig strunta i konflikter.

Mats Hägglund gillar sitt jobb på Stenhagsskolan i Stockholmsförorten Akalla. Det känns. Runt honom sprids ett slags lugn och hemtrevnad. Barnen på fritidsavdelningen Rubinen pratar och gnabbas med honom som man gör med någon man känner väl.
Men så lugnt som den här dagen, då skolan har höstlov och halva gruppen har åkt till ett museum, är det inte alltid. Med 42 barn på tre vuxna kan ljudnivån bli hög, syret en bristvara och planerad verksamhet nästintill omöjlig. Eller som Mats Hägglund uttrycker det:

– Vissa dagar krävs en rätt grov prioritering. Ibland är det bara överlevnad som gäller.

– Ändå tycker jag att vi klarar det bra. Vi är påhittiga och gör väldigt mycket med de förutsättningar vi har.

Även sinnet tröttas ut
Här anar Mats Hägglund en orsak till att barnskötare och förskollärare har relativt hög sjukfrånvaro, och att det ofta är psykisk
utmattning som ligger bakom. Arbetet är kreativt. Det kräver också tålamod och engagemang, till exempel för att bena ut konflikter.

Och lyhördhet för att fånga upp barn som inte mår bra.

– Är du snorig och hängig klarar du inte allt detta, säger Mats Hägglund. Det finns jobb där du kan stänga av tankarna och låta allt gå på rutin, men inte här.

Michael Egnefors, förskollärare bland Stenhagsskolans sexåringar, håller med. Han har haft andra jobb, bland annat på Pharmacias verkstadsgolv.

– Jag har nog aldrig varit sjuk så mycket som det senaste halvåret, mitt första här på skolan. Jag blir smittad hela tiden. Det tar tid att bli resistent, om man alls blir det.

Lika tungt
Att arbeta med barn kan vara väl så tungt som verkstadsjobb, anser Michael Egnefors och Mats Hägglund. Ljudnivån och tempot är ofta högre. Hjärnan arbetar för att hitta sätt att hjälpa barn som inte verkar må bra.

– Men sådant är svårt att mäta, säger Mats Hägglund. Att vi arbetar hårt syns inte. Och för det som inte syns får man ingen uppskattning.

Det bidrar till sjukfrånvaron, tror Mats Hägglund. Men han anser också att attityder till sjukskrivning spelar roll.

– På en strikt manlig arbetsplats biter man ihop. I den här kvinnliga miljön bryr man sig mer om varandra och säger till den som är sjuk att gå hem.

Läs också: nyhetsartikeln "Kön inte enda orsaken bakom hög sjukskrivningsgrad"