Unga får mycket sämre betalt vid långvarig sjukdom än äldre, visar en rapport från Socialförsäkringsutredningen.

Tre olika inslag i det som förr hette förtidspension drabbar främst de unga, konstaterar rapportförfattaren Åsa Forssell.
Det första är sättet att beräkna sjuk- och aktivitetsersättningen. Medan sjukpenning bygger på din aktuella inkomst ska sjuk- och aktivitetsersättningen försäkra din framtida försörjningsförmåga. Hur den ser ut är förstås svårt att avgöra, särskilt om du blir sjuk i unga år.

I brist på kristallkula räknar Försäkringskassan fram en ”antagandeinkomst”, som är genomsnittet av din inkomst under de tre bästa av de senaste fem till åtta åren innan du blev sjuk. Sjuk- och aktivitetsersättningen blir sedan 64 procent av denna antagandeinkomst.

Stora inkomstkliv
Kruxet är att antagandeinkomsten kan hamna såväl högre som lägre än din aktuella inkomst. Skillnaden kan bli stor, till exempel om du har gått upp eller ner i arbetstid innan du blev sjuk. Att gå från sjukpenning till sjuk- och aktivitetsersättning betyder därför inte alltid att inkomsten minskar från 80 till 64 procent av din lön.

Rapporten visar att omkring hälften av de nyblivna förtidspensionärerna har sett sin inkomst minska strax före förtidspensioneringen, och därför gynnas av att få tillgodoräkna sig inkomster flera år bakåt i tiden. Lite mindre än hälften har tvärtom fått högre inkomst året före förtidspensioneringen, och missgynnas av sättet att beräkna antagandeinkomst.

I praktiken är det oftast de unga som missgynnas. De flesta får ju sina största löneökningar i början av arbetslivet, och om du blir förtidspensionär mitt i perioden med bra lönelyft hinner du inte tillgodoräkna dig dessa löneökningar. Mot slutet av arbetslivet brukar inkomstutvecklingen stanna av, eller till och med vända nedåt (det gäller särskilt arbetare). Då är det tvärtom bra att få tillgodoräkna sig inkomster ett antal år bakåt i tiden.

Ett andra skäl till att systemet passar illa för de unga är att sjuk- och aktivitetsersättning inte följer löneutvecklingen, utan bara
räknas upp med prisökningarna. När levnadsstandarden bland de förvärvsarbetande ökar hänger förtidspensionärerna inte med. För den som förtidspensioneras vid 60 år hinner eftersläpningen inte bli så stor, men för unga är den en fattigdomsfälla.

Är där det är sämst
Det tredje inslaget som gör det sämre för unga är att oväntat många förtidspensionärer saknar kompletterande ersättning från kollektivavtalade försäkringar. Drygt en tredjedelav dem som ”borde” omfattas av sådana försäkringar gör det inte. En tänkbar förklaring är att anställda med tillfälliga jobb och på små arbetsplatser – där kollektivavtal ofta saknas – blir sjuka i högre grad än andra. I de här jobben finns troligen en stor andel unga.

För dem som har låg inkomst när de förtidspensioneras, eller ingen inkomst alls, finns ett garantibelopp. Det är svårt att leva på, visar rapporten. Fyra av fem förtidspensionärer med garantiersättning är beroende av bostadsbidrag.