ANALYS. Kritiken av fackföreningsrörelsen har varit återkommande och hård under den socialdemokratiska regeringseran. Arbetsgivarkritiken av att facket springer till ”sin” regering har hörts vid otaliga tillfällen.

Nu, med alliansen vid det politiska rodret, uppstår en omvänd situation. Och det återstår att se om arbetsgivarna förmår avstå från att köa vid Rosenbad för att främja sina intressen med hjälp av lagstiftning. Den svenska modellen har dödförklarats otaliga gånger allt sedan tidigt 1980-tal. Men livskraften i de sekelgamla relationerna fortsätter att överraska. Visst är de understundom ansträngda, men de är definitivt inte avbrutna och ersatta av ett nytt regelverk baserat på tvingande lagstiftning.

Tiderna förändras
Att modellen förändrats, och förändrats kraftigt, råder det ingen tvekan om. Men att ett par statliga utredningar om heltidsarbete eller rätt till ledighet skulle vara sista spiken i kistan är ett löjligt påstående. Den svenska modellen för arbetsmarknadsrelationer konstitueras av att det allra mesta av överenskommelser regleras via kollektivavtal. Statsmakten är inte en ständig aktör vare sig det gäller löner eller villkor.

Men staten har agerat och kommer med stor sannolikhet att agera inom vissa områden också i framtiden. Det betyder dock inte att modellen kommer att braka samman. Tvärtom. Så har det varit under lång tid. Modellens framtid avgörs i första hand av hur intensivt parterna är redo att pröva förhandlingar, ibland med varsel och konflikt som yttersta vapen. Om ansträngningarna vid förhandlingsbordet är för begränsade eroderar modellen långsamt, men säkert.

Inte på skoj
Uppgörelser sprungna ur understundom hårda förhandlingar har alltid visat sig vara mer beständiga och effektiva än kortsiktiga lösningar som bär politikens prägel. Risken för röda eller blå politiska återställare gör osäkerheten större än avtalade uppgörelser. Det paradoxala är därför att hårda förhandlingar, ibland kantade av varsel och enstaka konflikter tvärtom kan stärka modellen trots kritiken att konfliktvapnet används för ofta, för vårdslöst och utan urskiljning. Statistiken över förlorade arbetsdagar på grund av konflikt visar att verkligheten är en annan. Få konflikter varslas av okynne eller lättvindigt. Över huvudtaget varslas få konflikter på svensk arbetsmarknad.

En del av den hårda och återkommande arbetsgivarkritiken mot stridbara fackföreningar och deras uppträdande syftar till att bereda väg för hårdare eller stramare lagstiftning på konfliktområdet. Om det går att göra det troligt att ett antal fackförbund handskas vårdslöst med rätten att vidta konflikt ökar möjligheterna eller riskerna för att politiker vill strama upp regelverket. Ett sådant ingrepp skulle innebära en maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel och på allvar hota modellen.