I går, onsdag, hade förbundens avtalssekreterare möte. En förhoppning var att facken skulle komma överens. Så blev det inte.

I stället diskuterades konkreta krav vid sidan av de rena lönekraven. Bland dem fanns företagshälsovård, ersättning för nationaldagen, lägstalöner, kvinnolöner, omställningsförsäkring och förbud mot inhyrning när uppsagda har rätt till återanställning. Tanken är att LO-förbunden ska samlas kring minst två av dessa krav för att gemensamt driva dem i avtalsrörelsen.

Dessutom pratade avtalssekreterarna om den nya regeringens förslag att höja a-kasseavgiften och ifall det ska leda till någon form av avtalskrav.

IF Metall börjar
LO-Tidningen har tidigare berättat att LO lagt fram en modell för samordning i avtalsrörelsen. Den innebär att det först slutna avtalet blir lönenorm, och det blir med stor sannolikhet ett metallavtal. I gengäld ska IF Metall backa upp de andra förbundens krav om annat än lönen. Tanken är även att de övriga LO-förbunden ska ge stöd i de första avtalsförhandlingarna, eftersom resultatet blir lönenorm för alla andra.

För att förverkliga detta vill avtalssekreterarna nu också föra in ett konkret innehåll samtidigt som de försöker komma överens om en helhet. Därför ska de också ha ett extra möte i nästa vecka. Allt för att göra det möjligt att ha ett färdigt förslag att till LO:s representantskap den 27 oktober.

En viss oenighet börjar nu skönjas mellan industriförbunden, där ett av dem vill ha så få gemensamma krav som möjligt och därmed en minimisamordning.

Tvivlar på samordning
Per Winberg, chef för Transports förhandlingsavdelning, tror inte det blir någon LO-samordning i den kommande avtalsrörelsen:

– Industrin tror sig veta bäst och så kan vi inte ha det. I förra avtalsrörelsen förlorade vi i de andra förbunden ett par procents lönepåslag på industriförbundens ledande roll.

Han tycker att lönekraven för ett treårigt avtal ska ligga på 12 till 13 procent. Om industrin kan ordna sådana avtal kan Per Winberg tänka sig att de kan få vara ledande.