Från LO-håll höjs ofta rösterna för höjningar av de lägre lönerna.
– Det är fel väg, säger Jan-Peter Duker på Svenskt Näringsliv.

I rapporten Myten om lönebildningens förlorare! från Svenskt Näringsliv hävdas att höjda lägstalöner kan leda till färre arbeten. Större löneskillnader är i stället bra för de svagaste på arbetsmarknaden, anser ekonomen Björn Lindgren.

Han har följt löneutvecklingen för den tiondel, drygt 93.000 personer, i näringslivet som hade lägst lön 1998 fram till 2004.

Få fastnar i botten
Slutsatsen är att endast ett fåtal fastnar på lägsta lönen. Efter ett år var omkring 30 procent av dem kvar bland den fattigaste tiondelen och 2004 låg endast 8 procent var på den lägsta lönen.

Det är, enligt Björn Lindgren, felaktigt att de som går in på låglönejobb fastnar där.

En förklaring till att reallönerna senaste åren ökat mer för tjänstemän än arbetare är därmed att de har en större lönespridning.

Björn Lindgren anser att den förhållandevis höga löneökningen inom hotell- och restaurangbranschen samt handeln har gjort det svårare att skapa nya jobb.

Tveksam LO-ekonom
Fackförbunden inom LO brukar dock kräva högre lägstalöner.

– Vi kan inte förstå de fackliga argumenten. Det är en win-win situation att öka lönespridningen, säger Björn Lindgren.

LO-ekonomen Mats Morin är tveksam till att en ökad lönespridning ökar sysselsättningen.

– Det är en mycket djärv slutsats. Jämför man mellan olika länder ser man att många europeiska länder som har högre lönespridning än Sverige har också lägre sysselsättning, säger han.

Bortfallet i rapporten från Svenskt Näringsliv var stort. Dessutom var de allra flesta som 1998 låg i gruppen lägst avlönade tiondelen ungdomar. Och att den gruppen byter jobb och höjer sina löner i snabbare takt än andra är inte så märkligt.