Snart stänger Hermansons Garnhandel för gott. Haparandas äldsta affär och Norrlands enda bevarade handelsgård riskerar att försvinna.

Solen står lågt och bländar Lars-Erik Hermanson när han ska ta ner flaggorna och stänga för kvällen. Att ett par besökare dyker upp i sista minuten verkar inte störa, tvärtom skyndar han sig att bjuda in i butiken. Kanske därför att han vet att det snart är för sista gången, kanske därför att handelsboden bär på en historia som bara han kan återge.

På hyllorna står varor som för länge sedan slutat säljas och skiner som om de vore nya: kakburkar, tobakskanistrar, desinfektionspulver… Emaljerade skyltar gör reklam för National Rakblad med kung Gustav V:s porträtt. Lars-Erik Hermanson slår sig ner vid den gamla trädisken och berättar:

– På 1860-talet var det svält i finska Lappland. Min farfar var äldst av tolv syskon. En dag sa han till sina föräldrar: Nu får ni en mun mindre att mätta, jag ska gå mot Haparanda.

Farfar, som hette Herman Mikael Benius, gav sig av från Sodankylä till fots. Han gick så långa dagsetapper han orkade, och gjorde dagsverken på gårdarna för att tjäna ihop till mat och husrum.

Garnfärgande
– De första åren i Haparanda arbetade han på ett färgeri, berättar Lars-Erik Hermanson. Av gesällerna lärde han sig att räkna, skriva och läsa.

– När han läste i tidningen att en ny metod att färga garn hade börjat användas i Danmark gav han sig av på nytt.

Vandringen gick förbi olika färgerier, där den unge gesällen fick arbeta och lära vidare. I tre år färgade han garn i danska Odense.

Lars-Erik Hermanson för berättelsen vidare på saklig Tornedalsdialekt:

– Efter tre år längtade farfar tillbaka till fästmön och gick hem till Haparanda.

Herman Mikael lånade pengar för att starta ett eget garnfärgeri, och 1870 tog han över handelsgården på Storgatan mitt i Haparanda. ”På den vägen är det”, säger Lars-Erik Hermanson. I butiken har Tornedalens män kunnat hitta ”allt vad en herreman behöver”, utom skor. Herman Mikael (som bytte efternamn till Hermanson) lärde sig ryska och tog in varor från Ryssland, som fram till 1917 började på andra sidan Torneälven. Ryska galoscher, päls, porslin och mycket annat hittade över till Hermansons.

Ryska skinn
– Har du sett fotografier på Nordenskiöld, polarforskaren som blev först med att färdas från Europa till Japan via Nordostpassagen? frågar Lars-Erik Hermanson. På de flesta bilder poserar han i päls. Skinnen till pälsen, ryska skinn, köpte han här. Som minne av Nordenskiöld fick farfar en kristallkaraff.

Karaffen, och mängder av andra föremål, finns omsorgsfullt bevarade. Hyllorna, disken och skrivpulpeten i kontoret är kvar sedan butiken byggdes 1832. De tolv magasinen inne på gården börjar däremot bli medfarna och skulle behöva rustas upp.

Lars-Erik Hermanson är 76 år och orkar inte driva butiken vidare. Helst skulle han se att hela gården med affär och allt bevarades som museum. Men han och hans syster kan inte skänka bort den, och det är osäkert om Haparanda kommun kan köpa och bevara den. Så nu säljer Lars-Erik Hermanson ut lagret, med sikte på att stänga för gott någon gång i vinter.

– I lördags sålde jag de fem sista unikaboxarna. De är ju gjorda för att rymma en termosflaska och ett matpaket, men ungdomarna köper dem för att ha cd-skivor i. Där ryms 32 stycken.

Läs också: 500 haparandabor lär sig ta emot turister
Läs också: Haparanda sätter sig på kartan