SISTA ORDET. Kommunala folkomröstningar hålls även i årets val lite här och var. Det må vara en stockholmare ursäktat om jag finner folkomröstningen om trängselavgifter i Stockholm extra spännande.

Vägavgifter har aldrig varit populära inom arbetarrörelsen. Medlemmarna tycker att kollektiva nyttigheter som vägar ska betalas över skattsedeln. En gång på 1980-talet smög dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt in i statsbudgeten på undanskymd plats att han ville utreda om vägavgifter kunde användas för att betala upprustning av vägnätet.

Det skulle han inte ha gjort. När de social-demokratiska statsråden skulle presentera budgeten vid partiets disktriktsmöten fick de det hett om öronen. Partiaktivisterna gav blanka tusan i vad som stod i budgeten i övrigt, men en sak ville de ha framfört till finansministern: om s-regeringen övervägde något så korkat som vägavgifter så tänkte åtminstone inte de ställa upp i valrörelsen.

Avsikten med trängselavgifter i Stockholm är dock inte främst att få in pengar, även om intäkterna ska gå till kollektivtrafiken. Avsikten är att minska de timslånga köer som uppstår varje dag när alla vid samma tidpunkt försöker ta sig in till stadens centrum.

Själv var jag från början skeptisk till trängselavgifter. Jag trodde inte att de skulle fungera. Men jag har tänkt om. Försöket har visat att de är smidiga och att de har en stor effekt. Avgasmolnen i Stockholm har lättat och trafiken flyter bättre.

Två skäl för folkomröstning
Kravet på folkomröstning har jag dock stött helhjärtat från början av två skäl.

Mitt ena skäl är att försöket påtvingades stockholmarna efter en politisk uppgörelse mellan rikspolitiker och stadshusledningen utan att de boende i Stockholm fått säga sitt.

Mitt andra skäl är att frågan inte är partiskiljande. Det finns folk på vänsterkanten som är mot trängselavgifter och det finns folk på högerkanten som är för. I frågor av den karaktären kan en folkomröstning bryta upp ett politiskt dödläge.
En debatt har utbrutit om hur folkomröstningen i Stockholm ska tolkas. Ska även de folkomröstningar som hålls i Stockholms grannkommuner räknas in?

Det finns enligt min uppfattning inte minsta orsak att göra. De boende i Stockholm har samma rätt som alla andra kommuners invånare att själva bestämma vilka parkeringsregler, enkelriktningar och andra trafikföreskrifter som ska gälla i den egna kommunen. Utsocknes bilister har ingen självklar rätt att förpesta miljön för dem som bor i Stockholm.

Enda undantaget från den regeln vore om avgifterna på ett orimligt sätt hindrar utsocknes bilister att ta sig in till stadskärnan vid arbetsresor och tillfälliga besök.

Men något sådant går då rakt inte att påstå. Tvärtom. Avgifterna gör att yrkestrafik och arbetsresor går snabbare och har för stockholmarna inneburit en renare miljö.

Mindre trängsel och renare luft
Om stockholmarna verkligen ville hindra utsocknes från att ta sig in i staden skulle de ha infört skyhöga parkeringsavgifter för bilister som inte hörde hemma i staden. Ungefär den typ av diskriminerande avgifter som vissa borgerliga grannkommuner tar ut på infarts-parkeringarna för dem som inte råkar bo i kommunen.

Trängselavgifter har visat sig vara ett bra sätt att väga samman olika intressen. Framkomligheten har ökat för alla bilister och de boende i staden kan njuta av renare luft.