Tjänstedirektivet – en ovanlig EU-historia
Europafacken segrade i striden om tjänstedirektivet. De fackliga lobbyisterna lyckades vinna över en majoritet i parlamentet på sin sida mot en ursprungslandsprincip. Något så vällovligt som ett direktiv som skulle skapa nya jobb ställde till med mer oväsen än vanligt.
Inte mycket har gått ”normalt” till när det gäller tjänstedirektivet, anser flera involverade som LO-Tidningen talat med. Facken vaknade rätt sent, men då med ett ryck. Inte så konstigt, anser fackliga representanter. Kommissionen var inte intresserad av ”vår uppfattning”. Normalt ska även Europafacket tillfrågas, men den här gången var den konsultationen bristfällig.
Redan 2000, som en del av Lissabonprocessen, gav EU:s regeringschefer i det europeiska rådet kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag. I EU:s fördrag från 1957 står att tjänster fritt ska kunna utövas. Den fria rörligheten för varor hade kommit långt, medan handeln med tjänster i det närmaste var stillastående.
För varor gäller ursprungslandsprincipen: En vara som är godkänd i ett land ska kunna säljas i de övriga. Men med den principen också för tjänster, ansåg facken, skulle de 15 gamla EU-länderna kunna hyra in arbetskraft från länderna i Östeuropa med deras lägre löner och svagare anställningsvillkor. Resultatet skulle bli dumpning av löner och sociala villkor, enligt Europafacket.
2001 på våren, när Sverige var EU:s ordförandeland, stod det klart att kommissionen tänkte sig ett tjänstedirektiv med en ursprungslandsprincip. Dåvarande svenska näringsministern Leif Pagrotsky ställde sig positiv.
Facket uteslöts
Han har förklarat att hotet mot den svenska modellen inte blev tydligt förrän senare. Åren 2001 och 2002 undersökte kommissionen marknaden för tjänster. Slutsatsen blev att den behövde harmoniseras med gemensamma regler.
– Redan då valde kommissionen att enbart fråga företagen om vilka hinder som fanns för rörlighet över gränserna. De fackliga organisationerna var inte tillfrågade ens då på det allra första stadiet, säger Lars Nyberg, LO-utredare och ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), ett rådgivande trepartsorgan till kommissionen.
Fackliga reaktioner uteblev under hela arbetet på kommissionens generaldirektorat för inre marknaden. Först under våren 2004, efter kommissionären Frits Bolkesteins förslag i januari, kom reaktionerna.
– Facken missade kommissionens konsultationer som skedde oorganiserat över mejl. Det fanns inget intresse för att höra parternas uppfattning, säger Sven Svensson, chef för LO:s, TCO:s och Sacos gemensamma EU-kontor i Bryssel.
Han såg snabbt hoten mot arbetsrätten när förslaget kom och har lobbat hårt för att tjänstedirektivet skulle få en annan utformning. Han anser att det är de svenska fackens förtjänst att motståndet mot ursprungslandsprincipen fick genomslag i hela Europafacket.
Brann i knutarna
I dag är han nöjd. Arbetsrätten och kollektivavtalsmodellen påverkas inte av det omarbetade tjänstedirektivet.
– Viljan att gå snabbt fram tog över. Normalt överkonsulterar kommissionen och frågar alla som är involverade om deras uppfattning. Men när det gäller tjänstedirektivet blev det inte så, säger Eric Degerbeck, jurist som arbetade med tjänstedirektivet på kommissionen. Han är nybliven presschef på kommissionen i Sverige.
Kommissionen lägger sällan fram ett förslag förrän det står klart att det inte rymmer stora konflikter. Men i det här fallet är slutsatsen att konsultationerna inte var tillräckliga, anser Eric Degerbeck.
Förutom den svenska regeringen, som till slut tog intryck av fackens argument, protesterade både Tysklands dåvarande förbundskansler Gerhard Schröder och Frankrikes president Jacques Chirac mot förslaget. De undrade vad kommissionen höll på med.
Öppna protester ett misslyckande
Medborgarna gick ut på gatorna och protesterade i stora demonstrationståg, också ett tecken på att något inte fungerat, enligt Erik Degerbeck.
– Det är mycket ovanligt att regeringschefer intervenerar mot ett förslag, och medborgarna ska inte behöva protestera på gatorna.
Det måste ses som ett misslyckande, säger han.
Europafacket lobbade starkt bland parlamentsledamöterna och fick ett stöd som bar till en kompromiss mellan de båda stora politiska grupperna. Stödet kom främst från socialdemokrater och vänstern. Men än har tjänstedirektivet inte vandrat färdigt genom EU:s långa beslutsprocess. Det mesta pekar på att punkt kan sättas någon gång under kommande vinter när parlamentet och när ministerrådet röstat i en andra läsning. Vägen genom EU:s beslutsprocess från kommissionens förslag i början av 2004 har tagit extra lång tid för att ett EU-parlamentsval kom emellan.
– Trots allt är detta ett exempel på att det går att påverka EU, när trycket blir stort, säger Lars Nyberg.
Sven Svensson betonar att även oorganiserade konsultationer på mejl nu granskas noggrant när de kommer från kommissionen.
FAKTA: Många undantag
• Tjänstedirektivet ska ta bort hinder mot etablering i andra EU-länder och mot att tillfälligt sälja tjänster. I kommissionens nya förslag gäller fördragets regel om fri rörlighet, men med stora undantag.
• Hela arbetsrätten är undantagen, andra exempel är hälso- och sjukvård, skolor, bemannings-, spel- och säkerhetsföretag, apotek, audiovisuella tjänster.
• Svenska fack kan, även i framtiden, kräva att företagen har en representant som de kan teckna kollektivavtal med.