Kan debatten om den psykiska ohälsan komma att ta fart i och med årets valrörelse? Det ser väl ärligt talat inte så ut, även om åtminstone samtals-klimatet har blivit bättre under senare år. Fortfarande är dock bristerna stora.

Pockettidningen R tar i sitt senaste nummer (1/2006) ett helhetsgrepp om ämnet och kan svart på vitt konstatera att den svenska psykvården i grund och botten är ett misslyckande. Varje dag begår i snitt fyra svenskar självmord. I vissa fall rör det sig om sådana psykiatrin aldrig varit i kontakt med, andra gånger kan det vara människor med obotliga fysiska sjukdomar.

Men påfallande många – 58 föregående års tre första kvartal, vilket gör en person var fjärde dag – har helt enkelt stötts bort av landstingens mottagningar och inte fått den vård de haft rätt till. Problemet är de bristande resurserna. Antalet psykiatriska slutenvårdsplatser är för få och ansvariga läkare tvingas till riskabla prioriteringar. Som ordföranden i en anhörigförening, Ulla Siik, säger i ett av de starka reportagen: ”Du skickar inte hem folk som brutit benet. Det borde man inte göra här heller.”

Strimma av ljus
Det är en ganska omskakande läsning man får ta del av och ger en mörkare bild av sakernas tillstånd än man först hade gjort sig. Ändå kan små ljusningar skönjas. Den tidigare hårda tabuiseringen av psykiska sjukdomar och självmord har till exempel börjat att luckras upp.

När det tidigare hette i medierna att någon ”hastigt har avlidit” berättas det nu oftare att det faktiskt rör sig om ett självmord, vilket också har haft inverkan på den allmänna diskussionen.

Jag kan nog motvilligt hålla med chefredaktören Kurt Nurmi som i en ledartext framhåller kvällstidningarnas betydelse för detta. Precis som i debatten om kvinnovåldet så intar dom här en dubbel roll; å ena sidan som cyniskt exploaterande marknadskraft, å andra sidan viktig upplysare. Kan det förra verkligen ursäktas med hänvisning till det senare? Man drar sig för att svara entydigt på frågan.   

Martin Bergqvist
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen