Att statsskulden minskar innebär att tillgångar förs över från privat till offentlig sektor. Ändå pratar sig både vänster och höger varma om sunda offentliga finanser – tills nu.

Statens avbetalningar på statsskulden innebär att allt större tillgångar läggs i statens kista. Under 1990-talskrisen i Sverige var det tvärtom. Då statens skulder ökade blev hushåll och företag osäkra och började spara mycket kraftigt. Åren från 1990 till 1993 innebar en flytt på många miljarder kronor från statligt sparande till privat sparande. När statsskulden nu betalas tillbaka har strömmen åter bytt riktning.

Att förespråka återbetalning i stället för reformer får alltså den effekten att sparandet förs över från privat till offentligt ägande. Hushållen konsumerar mer, sparar mindre och lånar pengar.

Men vill verkligen borgerliga partier gynna offentligt sparande på bekostnad av det privata? När den borgerliga alliansen i början av den här månaden lade fram sitt gemensamma valprogram betonades vikten av sunda offentliga finanser.

Överskott till folket
Under presskonferensen sa dock moderatledaren Fredrik Reinfeldt att han var tveksam till att bygga upp en nettoförmögenhet i staten i stället för att, som han sa, medborgarna får del av de överskotten.

I linje med detta ifrågasatte han regeringens överskottsmål som ska göra att statsskulden fram till 2008 minskar till mycket låga 39,9 procent av BNP.

– Det kommer förmodligen att leda till att överskottsmålet kommer upp till diskussion, sade Fredrik Reinfeldt.

Om en borgerlig regering överger överskottsmålet, och minskar avbetalningarna på statsskulden, innebär det att de återigen stryper strömmen av sparat kapital från det privata till det offentliga. Det är en bieffekt av sämre offentliga finanser som Fredrik Reinfeldt hittills är den enda partiledaren som har berört.

Läs också: Svenska barn ska födas skuldfria