Arbetare på Daimler Chrysler från hela världen diskuterade i Berlin hur de ska möta arbetsgivarens försök att spela ut arbetarna i olika länder mot varandra. Och hur den fackliga rörelsen bör agera.

Från Sao Paulo till Berlin, från Sydafrika till Buenos Aires är arbetsgivarens uppträdande likartat. Ständig press på att sänka löne- och arbetskostnader, reducera övriga utgifter och att ”avknoppa” produktionen och lägga ut större delen av verksamheten på tredje man är legio.

I mitten av april samlades delegater, fackliga ledare och aktiva inom Daimler Chrysler-koncernen från i stort sett hela världen i Berlin för att dryfta hur de anställda ska kunna bjuda motstånd mot den tysk-amerikanska jätten.

– Konferensen hade flera teman. För det första ett utbyte av gemensamma strategier och erfarenheter av hur fack och anställda ska agera gemensamt mot arbetsgivaren, berättar Gaby Weber, tysk journalist som följt den tidigare heltyska koncernen under nästan ett kvartssekel, och som deltog i koferensen. Hon hävdar att Daimler Chrysler allt oftare använder sig av metoden att spela ut arbetarna i de olika länderna och anläggningarna mot varandra. Kritik mot den ”traditionella” fackföreningsrörelsen framkom också på konferensen.

Glugg mellan leden
Alla fackföreningar klagar på att kollektivavtalen allt mer tunnas ut i sitt innehåll. I Tyskland känner sig facket inte ansvarigt för arbetare som återfinns i det tredje ledet av anställda.

– Brasilianarna är dock ett steg före. Verkstadsklubben på de två anläggningarna i Brasilien tar sig an uppgiften att försvara de entreprenörsanställda som på detta sätt får ett viktigt skydd.

Ett tredje viktigt tema var benchmarking, prisjämförelser mellan anläggningar och nationer. Jämförelser av arbetskraftskostnader sker kontinuerligt mellan, till exempel, Argentina och Brasilien med Tyskland, oavsett levnadsomkostnaderna i dessa länder.

– Om arbetsgivaren ser att ett hjul kan produceras för ett pris på 15 dollar i Brasilien och 25 i Tyskland så säger den kapitalistiska logiken att det blir förflyttning av produktion.

– Men denna process genomförs i allmänhet i två etapper. Först pressas de anställda att sänka sina löner ”frivilligt” eller att arbeta fler timmar för samma lön. Men i slutändan räcker detta ändå inte och produktionen flyttas till det andra landet där de anställda finner sig i lägre löner.

Gaby Weber anser att bara en gemensam kamp inom koncernen och en arbetstidsförkortning i länder som Tyskland kan bekämpa förflyttningen.

24-timmarsregel
De tyska verkstadsklubbarna inom Daimler Chrysler har inga svar på hur produktionen ska kunna försvaras inom de egna gränserna, menar Weber. De presenterar ”etiska principer” i vilka arbetsgivaren garanterar att respektera de anställdas rättigheter. Men i det avtal om ”etiska principer” som verkstadsklubben slöt med företaget i november 2003, finns en artikel som tvingar alla anställda att ha en positiv attityd till företaget, även utanför arbetet.

Delegater från Daimler Chryslers tyska anläggningar höll dock inte igen, trots hoten om avsked från arbetsgivaren. De påtalade  att arbetsförhållandena alltmer kan liknas vid dem i den ”tredje världen”. Sista konferensdagen besökte delegaterna Daimler Chryslers bolagsstämma där cirka 10.000 aktieägare, bankirer och investerare hade bänkat sig. Representanterna för Daimler Chryslers anställda tog till orda  och protesterade mot de tuffa arbetsvillkoren och osäkerheten inför framtiden.

Dick Emanuelsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen