Skapande blir mirakelkur

Efter dryga tre års sjukskrivning väntar en praktikplats på Elin Borgelin. Den har hon fixat på egen hand. Foto: Pia Hanzi

Skaparglädjen tar sig olika uttryck. Varje dag börjar med samtal och introduktion i olika hantverkstekniker.

Projektledaren Daniel Ekman.

Foto: Pia Hanzi.

– Första tiden var som ett mirakel.
Efter att ha slussats runt på olika rehabiliterings-åtgärder har Elin Borgelin hittat rätt. På Solberget i Växjö står kreativiteten och människan i fokus.

De flesta skriver under på att det är tufft att vara långtidssjukskriven eller arbetssökande. Ett socialt sammanhang försvinner och malandet på självförtroendet sätter igång. Men det går att vända.

I den gamla affärslokalen med öppna skyltfönster sipprar brödlukten ut ur ugnen. Elin väcks ur lunchsamtalet kring bulgursalladen. Hon far upp med ett ”Oh, mina brön!!”, och fnisset sprider sig.

På Solberget hämtar långtidssjuka och arbetslösa nya krafter genom mat, bröd, slöjd och odling. Än så länge är resultatet överraskande bra. Nio av tio fortsätter med arbete, praktik eller studier.

Återbäring
Daniel Ekman är projektledare. Han kallar processen på Solberget för rehumanisering. Så mycket självkänsla är upphängd kring yrkeslivet. Här kompenseras deltagarna för det de förlorade när jobbet försvann.

– Att våga vara sjuk kan vara väldigt friskt och normalt. Det handlar om att ta kontakt med sina känslor och ta sig själv på allvar. Att utveckla sig genom att lyssna inåt och ta reda på vad det beror på.

Ibland har han stött på betydligt friskare människor bland dem som är sjukskrivna än bland dem som arbetar. Idén till Solberget föddes för några år sedan. Till viss del hänger
den samman med att Daniel Ekman själv gick in i väggen efter en karriär på departementen.

Grundtanken är att kultur hjälper till självläkning. Han beskriver det som att vi i dag är stora huvuden. Vi konsumerar kultur, men skapandet glöms bort, trots att sambandet mellan eget skapande och hälsa och välbefinnande är stort.

Taktfast projekt
Temat den här veckan är bon och reden. Verksamheten utvecklas av deltagarna själva. Hur mycket och på vilket sätt de är med bestämmer var och en själv. Men rytmen är viktig. Gemensamt är samtalen som varje dag börjar med, och en introduktion i till exempel brödkultur, att tälja, tovning eller fröer. Eftermiddagarna formar individen själv. Temat används i samtalen som löper parallellt med skapandet. Vad kan det bo jag byggt berätta om mig själv? Och om hur jag mår i dag?

För Björn Englund, som är arbetssökande sedan länge, fungerar konceptet. Han har vana från diverse tvångsåtgärder och var skeptisk i början. Men ganska snart förstod han vad Solberget sysslade med. Han beskriver det som att han psykiskt hade 40 graders feber tidigare. Nu har han lättare att tala om sådant han går och grubblar på.

Lika olika
Elin Borgelins erfarenhet är liknande. Hon har varit sjukskriven från sjuksköterskejobbet i över tre år. På de rehabiliteringar hon gått tidigare har hon snarare blivit mer stressad än frisk. De har varit väldigt framtidsinriktade och handlat om att prova på saker. Här finns lugnet och hon har själv börjat tänka framåt och ordnat en praktikplats.

– Det har varit värdefullt att träffa likasinnade. Alla har inte liknande bakgrund men vi möts på samma nivå, säger hon.

Centrumet för forskning och utveckling i Kronobergs landsting utvärderar och är så här långt nöjt med resultatet. Ett 70-tal personer har deltagit, och utvärderarna har inte träffat alla ännu. Men preliminärt tycker läkaren Hans Thulesius att projektet verkar mycket bra. När det gäller arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade är målet att runt 30 procent ska gå vidare i sysselsättning efter rehabilitering. Solberget ligger högre.

– Det kan vara en viss pionjäreffekt också. Handledarna har inte jobbat i vården utan kommer från kulturen. Därför är de heller inte desillusionerade. Att bara kopiera konceptet rakt av och sedan stoppa in oengagerad personal skulle nog inte fungera, säger han.