Anmälningarna till DO om etnisk diskriminering i arbetslivet ökar. Men mest missnöje riktas just nu mot myndigheterna på arbetsmarknaden. Särskilt arbetsförmedlingen.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna står i centrum för klagomålen, enligt Linus Kyrklund, jurist på diskrimineringsombudsmannen. När det gäller anmälningar inom arbetslivet finns det en hel del händelser som inte omfattas av lagen, säger Linus Kyrklund. Många anställda och medborgare vet inte hur stor makt arbetsgivarna har att leda och fördela arbetet, anser han.

Det leder till många anmälningar om att man blir förfördelad vid exempelvis omplaceringar. Och det faller ofta inom ramen för arbetsledningsrätten. Även facken anmäls – vilket varit möjligt sedan senaste ändringen i lagen 2003 – och då främst för att de inget gjort när en medlem ansett sig bli diskriminerad.

Byter attityd för att få stöd
DO brukar kontrollera uppgifterna och det visar sig att i de flesta fall har facken agerat.

– Det finns en ombudsmannakultur med attityden att ”jag sköter mitt arbete och du ska vänta på mitt resultat”. Det kan många upplevas diskriminerande. Till kulturen hör att inte informera om vad facket ska göra och i vilken ordning. Det är viktigt att ändra den attityden. Då känner medlemmarna större stöd.

Fackens agerande för att hjälpa medlemmarna har blivit bättre, enligt DO. För fyra år sedan förekom det sällan att facken agerade på egen hand i Arbetsdomstolen. Nu förekommer det. DO ska ha tillsyn av fackens verksamhet men det är omöjligt, enligt Linus Kyrklund. Facken har ingen skyldighet att rapportera för DO vad de gör.

– Vi ser blänkare här och där och läser Lag och avtal, säger Linus Kyrklund med ett skratt. Det är ömsom vin, ömsom vatten i agerandet från fackens sida, men jag är mycket optimistisk för framtiden. Frågan är bara hur snabbt det ska bli ännu bättre.

Läs också: Släkten går först