Jag lyssnade lite slarvigt till Dagens Eko för en tid sedan, och uppfattade att någon krävt bojkott av VM i fotboll i Tyskland, som protest mot trafficking och människohandel. Ett originellt utspel tänkte jag, men varför inte? Spelare köps och säljs för gigantiska belopp, blir mer eller mindre slavar hos sina klubbar, och riskerar sin hälsa, det kan inte vara riktigt sunt. Snart förstod jag att det inte rörde sig om VM som sådant, utan om viss kringverksamhet med prostitution och sexhandel. Men när tanken väl var väckt kunde jag inte släppa den. Låg det ändå inte något i den?

Man kan förstås invända att även om spelare som Zlatan och Henke köps och säljs på en marknad, och av sina klubbar ses som privat egendom, så har de själva valt att vara med om detta. Visst riskerar de sin hälsa, visst har de skrivit på ett slags slavkontrakt, men har de tur kan de kröna sin karriär med ett fett bankkonto, vilket möjliggör för dem att leva resten av livet i välmåga. De kan kanske liknas vid några få lyxprostituerade, som själva väljer sin karriär, tar vissa risker, men som till sist kan dra sig tillbaka med ekonomin tryggad för gott. Ändå kan man undra.

Dessa fotbollsspelare drevs ofta in på sin bana av cyniska föräldrar, som inte drog sig för att spekulera i barnens idrottande. Hade de något val? Hur går det för övrigt för dessa spelare när karriären väl är över? Hur många av dem blir inte fast i det förflutna? De hamnar i bitterhet, de blir avlurade sina bankkonton, och de finner att medan deras generationskamrater gjort en ordinär yrkeskarriär, så saknar de själva utbildning och examen. Vissa sjunker ned i alkoholism och misär. Tänk på Nacka Skoglund!
Men några klarar sig nog bra, det får man medge. Man kan säga att de inte bara fritt har valt sitt yrke, utan att deras val också var förnuftigt. Sak samma med vissa lyxprostituerade i verksamheten kring själv VM-spektaklet.

Men hur går det för alla andra? Tänk på fotbollsspelaren, som ägnade merparten av sin barndom, hela sin ungdom och sina tidiga mannaår åt idrotten, som kom en bra bit på väg, men som bänkades i det kritiska ögonblick, då det var dags att stiga fram för att bli känd och hyllad! I nästa stund var det för sent. Det blev återgång till allsvenskan, bristande träningsmotivation och en nedgående spiral.
Eller tänk på den fotbollsspelare, som verkligen gav järnet, var mycket lovande, hade det feta kontraktet i sin hand, men som i sista stund fick karriären förstörd av skador. Kan man verkligen hävda att de gjort ett förnuftigt yrkesval? Visste de verkligen sitt eget bästa, när de förfördes att slå in på idrottskarriären?
Kanske är fotboll i själva verket något som bara borde utövas av vuxna, samtyckande individer, utan inblandning av pengar.
Kanske finns det dubbla skäl att bojkotta VM i fotboll?

Torbjörn Tännsjö
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen