Drömyrket kan bli ett hästjobb

Mikaela Hofmeijer med sin egen häst, Corona. Mikaela är glad åt jobbet på ridskolan och skulle gärna jobba mer än heltid. Foto: Pia Hanzi.

Doftande gödselstack eller ren skit? Gränsdragningen mellan utnyttjande och överenskommelse kan vara svår i stallet.
– Att vara paragrafryttare fungerar inte, säger Claes Lagergren från Kommunal, på väg till en ridskola med problem.

Mer resurser går till hästbranschen. Regeringen satsar pengar och facket hinner med fler besök sedan Kommunal och Lantarbetareförbundet gick samman. Ungefär en gång per år i stället för vart tredje. Framåt går det, tycker Claes Lagergren, men fortfarande är det alldeles för lätt att utnyttja unga kvinnors brinnande hästintresse. Han uppskattar att runt 25 procent av pengarna i stallen är svarta.

Problemen uppstår ofta när någon börjar ställa krav. Till exempel om att följa avtalet om ledigt varannan helg, eller ha mer betalt i pengar och mindre i förmåner. Få anställda vill dock sticka ut hakan. På gott och ont känner alla alla i branschen.

– Bara för att man jobbar i stallet är man inte livegen, säger Claes och hittar äntligen rätt avfart.

På Sundby ridskola strax utanför Stockholm håller Sandra, som inte vill ha sitt namn i tidningen, i handikappridningen. Hästen leds runt, runt och runt. Jesper Roos håller balansen med armarna och skrattar oavbrutet. När lektionen är slut kommer Sandra fram till Claes. Hon är inte det minsta glad efter att ha gått och sprungit i två timmar.

– Jag har plötsligt blivit delegerad det här tuffa passet rakt av, och det är inte så kul när man inte fått säga sitt, fräser hon.
En stund senare har hon lugnat sig och berättar att hästen normalt är en riktig bråkstake men hur snäll som helst med Jesper i sadeln.

Claes Lagergren har varit på Sundby ridskola förr. Då trodde han att allt stod rätt till. Han minns det som att tjejerna ”kvittrade” om sina arbeten. Men när stallägaren åkt på ett ärende, kom Sandra fram med tårar i ögonen och viskade att saker och ting inte var som de verkade.

Hon är 41 år och jobbar som ridinstruktör på skolan sedan sju år. Sandra gillar sitt jobb, men upplever att hon blir utmanövrerad.
När hon sjukskrev sig i höstas för en axelledsinflammation gick hon länge utan pengar eftersom stallägaren inte skickade in papperen till försäkringskassan. Någon rehabplan gjordes aldrig. För att få sin lön höjd enligt avtal har hon fått höra att hon ska ”engagera sig mer på sin fritid” och till skillnad från de andra får hon inga arbetskläder. Nu ska Claes, Sandra ochstallägaren Mats Mellberg sitta ner och prata om saker.

Som genomsnittet
Claes pratar mycket hit och dit. Har med sig en broschyr från försäkringskassan, droppar tips om chefer som bakat kakor och berättar skräckhistorier om en gård där personalen fått använda gödselrännan som toalett. På det hela taget har han varit på ställen med mycket grövre missar – och Sundby ridskola är inte sämre än genomsnittet när det gäller personalfrågor, men vissa saker bör rättas till.

Mats går med på  de förändringar som Claes föreslår under samtalet. Fast han tycker att förutsättningarna i stallen är speciella och att avtalen därför kan kännas lite fyrkantiga. Skötseln kräver ett mer flexibelt givande och tagande mellan honom och personalen, tycker han.

– I en sådan här bransch måste man ha ganska hög smärtgräns. Antingen kan man känna efter att man är förkyld och febrig, eller så tar man en Alvedon och kommer hit ändå. Vi kan ju alltid anpassa arbetsuppgifterna. Det handlar om inställning. Vem är viktigast? Jag eller djuren? På utbildningarna försöker de informera om hur branschen är. Förstår man inte det kan man inte jobba med djur, säger han.

Sandras fot vickar under hela mötet.

Men för kollegan Mikaela Hofmeijer och hästen Corona är arbetsplatsen bra. Mikaela är 23 år. Tidigare har hon haft sin häst uppstallad för 3.100 kronor i månaden. Nu ingår det i lönen. Dessutom får hon fri vidareutbildning i dressyr då och då. Hon hade gärna jobbat 48 timmar i veckan i stället för 40. Gemenskapen i stallet är så stark.

Sedan är det klart att det finns baksidor också. Vid eventuell sjukdom, föräldraledighet och pension så blir ersättningen lägre än vad den blivit om hon haft högre lön och betalat för sin häst.

– Men pengar är inte nummer ett för mig även om det är viktigt. Jag är mest glad för att jag har det här jobbet. Det är lite av en dröm, säger hon.

FAKTA: 10.000 hästjobb
I dagens Sverige finns cirka 280.000 hästar. Hästnäringen sysselsätter cirka 10.000 helårstjänster. Då är både trav
och galopp och ridsporten inräknade. Regeringen satsar 15 miljoner på hästsektorn. Sju miljoner går till forskning. Två miljoner går till Konsumentverket för att utveckla konsumentsäkerheten. Sex miljoner ska stärka företagandet.

Tove Stenqvist