”Statt upp, herr Andersson! Statt upp och vandra ut i det skattefria paradiset som är befriat från alla de pålagor och avgifter som i dag plågar de svenska medborgarna så svårt.”

Uppmaningen finns i en nyckelscen i den socialdemokratiska valfilmen Skattefria Andersson, som blev en succé 1954.
I flera decennier producerade alla riksdagspartier upp till en timme långa spelfilmer där landets ledande skådespelare deltog. Valfilmerna var viktiga vapen i propagandans tjänst och visades på allmänna biografer. Socialdemokraterna började producera valfilmer i slutet på 1920-talet.

Sigurd Wallén var en av Sveriges mest uppmärksammade skådespelare. Han hade en lång erfarenhet från teaterscener och roller i populära folklustspel. Socialdemokraternas valfilm 1936 hette Landet för folket. Wallén spelar huvudrollen som en klurig skomakare, som engagerat försvarar den s-märkta regeringens åtgärder för att få fart på ekonomin.

Agitationen länkas samman med kärleksförvecklingar, ett gott humör och en allmänt positiv syn på tillvaron. Filmen förmedlar en bild av att politik är en naturlig del av tillvaron och något som nästan är lika trevligt som att kyssa en söt flicka. Älvar brusar genom nya kraftverk i inklippta journalfilmer. Järnvägar och postväsende fungerar alldeles utmärkt i det statligt reglerade, framåtskridande samhället.

Medelsvensson
Valfilmerna blandar fiktiva spelscener med korta, dokumentära avsnitt. Med jämna mellanrum dyker landsfadern Per Albin upp och håller anföranden inför en andäktigt lyssnande publik. I filmen om skattefria Andersson löper dock en intrig från den första filmrutan till det sista. Stig Järrel spelar huvudrollen som medelsvensken med hus, bil och barn.

En natt har Andersson en dröm om det skattefria samhället där han står på egna ben. Önskedrömmen förvandlas till en mardröm. Det kommer inget vatten när Anderssons fru vrider på kranen, barnen väntar förgäves på skolbussen och Andersson tvingas resa över stock och sten i skogen med sin bil eftersom det inte längre finns ett fungerande vägnät. Bondeförbundet producerar valfilmer som ger en mycket positiv bild av livet på landet. I valrörelsen 1948 visas En ljusare framtid, som handlar om hur en distriktssköterska anländer till en ny arbetsplats och visas runt i bygden av en kommunalpolitiker och bonde. Solen glittrar i skogssjöarna, lanthandlaren klagar på blankettraseriet och i bygdegården  läser ungdomar om Engelbrekt som, precis som andra bönder, slagits mot förtryckande fogdar och för frihet och rätt.

Barnen är mycket välartade. De har rosett i håret, klappar fölungar, matar kycklingar och skiner i kapp med solen.
Den yngsta generationen är mer liberalt uppfostrad i folkpartiets valfilm Karl för sin hatt från 1956. Elof Ahrle har huvudrollen som familjefar i en komedi, där barnen är lagom busiga vid matbordet.

Efter bekymmer med skatter och socialdemokratiskt förmynderi beslutar sig Elof Ahrles arbetare för att rösta på folkpartiet. Det är dags för ett skifte på regeringstaburetterna.
I slutet på 1950-talet började tv-epoken. Partierna slutade att satsa på filmer, där många av landets mest kända skådespelare var en viktig del av valrörelsen.

Curt Isaksson
Frilansjournalist
Skriv du ett e-postbrev till redaktionen