Dyr el hotar industrin
SCA:s styrelseordförande Sverker Martin-Löf är missnöjd med de stadigt stigande elpriserna. Han menar att de på längre sikt är ett hot mot skogsindustrins utveckling. I en intervju i Svenska Dagbladet säger han att lösningen på problemet är en återreglering av elmarknaden. Han drömmer om en återgång till en tid då staten garanterade en stabil tillförsel av billig el till industri och hushåll.
I sak har han goda argument. Elen är inte vilken vara som helst. En trygg elförsörjning till stabila priser är en central del i ett lands infrastruktur. För Sverige är kraft-produktionen av extra stor betydelse. Vi har en hög andel elintensiv processindustri, vi har långt till marknaderna och vi har ett kyligt klimat – allt detta talar för att kraftförsörjningen är ett statligt ansvar och att det är ett nationellt intresse att priserna hålls nere.
Huruvida ett sådant synsätt är förenligt med nuvarande EU-regler är omtvistat. Visserligen säger dessa att kraftförsörjningen är en nationell angelägenhet, men de anger också privatisering och avreglering som en framtidsväg. Perspektiven är oförenliga. De svenska kraftbolagen gör för närvarande rekordvinster. Efter sammankopplingen av elnäten med Europa har de svenska priserna anpassats till den högre nivå som gäller på kontinenten. Med kärnkraftavvecklingen har följt en elbrist som stegrat priserna ytterligare.
Åtskilliga kraftföretag – omkring 40 procent – har dessutom sålts till utländska ägare. Dessa tar hellre ut höga vinster än förser de svenska kunderna med billig energi till självkostnadspris. Sedan den borgerliga majoriteten sålde ut Stockholms energi till Fortum till underpris har de finska ägarna kunnat kamma hem jättevinster och miljardbonusar åt sina direktörer som får betalas av stockholmarna.
Sverker Martin-Löf har rätt i att dagens energipolitik betyder att det är fritt fram för monopolföretag att ta ut monopolpriser – till förfång för industri, hushåll och landets utveckling.
För statligt ägda Vattenfall gäller att vinsterna åtminstone återgår till staten och tillfaller medborgarna i slutändan. Det är en tröst i eländet. Men den långsiktiga elförsörjningen är ändå ett bekymmer. Varför skulle inte efter finskt föredöme svenska staten och svensk skogsindustri kunna bygga en fjärde kärnkraftreaktor i Forsmark? Med målsättning att trygga industrins elförsörjning på längre sikt.