NY BOK. Två skålar ris och en kopp té. Hur ska vi kunna konkurrera med folk som nöjer sig med det? Ställer man frågan så blir svaret självklart. Globaliseringen beskrivs också ofta som en kraft som tvingar företagen att följa en likformig strategi där lönedumpning och flytt till låglöneländer är centrala inslag.

Men pessimismen är ofta obefogad. Det mesta som sägs om globaliseringen bygger på anekdoter, personliga intryck och vaga teoretiska antaganden menar Suzanne Berger som är professor i statskunskap och verksam vid MIT. Man härleder hur människor och företag agerar utifrån gamla teorier om billig arbetskraft, konkurrens, komparativa fördelar och marknadens oundvikliga seger.
För att råda bot på detta har Berger kastat kartan och gett sig ut i terrängen. Tillsammans med 13 andra forskare från MIT:s Industrial Performance Center har hon i fem års tid intervjuat och granskat 500 företag runt om i världen. Resultatet har blivit en imponerande bok, How we compete What companies around the world are doing to make it in today’s global economy.

Bergers slutsats är att globaliseringen är betydligt mer komplex än vad den framställs som. Företag inom samma bransch tillämpar ofta ett myller av olika strategier som alla tycks kunna vara framgångsrika. Två motpoler inom datorindustrin är till exempel Dell, som inte har någon egen tillverkning utan koncentrerar sig på marknadsföring och försäljning, och Samsung, som gör allt i egen regi.

Den intressantaste slutsatsen är dock att det inte finns någon bransch som på förhand är dömd att flyttas till låglöneländer. Det gäller till och med den personalintensiva klädindustrin, hävdar Berger.
American Apparel producerar till exempel T-shirts i Los Angeles med stor framgång trots att de betalar sin personal 12,50 dollar i timmen.

Gäller att inte stirra sig blind
Hemligheten bakom American Apparel är bland annat att närheten till kunderna gör att man slipper mellanhänder, att man kan leverera snabbt och i små serier. Många kunder uppskattar dessutom att de som tillverkat kläderna fått anständiga löner.
Lönenivån är generellt sett inte alls lika viktig för företagen som transportkostnaderna, risken med politisk instabilitet, energipriser, patentlagstiftning, skattesystem och kostnader för maskiner och materiel.
Berger citerar en studie från McKinsey som visar att vinsten man gör när man flyttar från nord till syd blir obetydlig om man tar hänsyn till alla kostnader i stället för att bara stirra sig blind på lönerna. Besparingen för ett högteknologiskt företag är 0,6 procent och bara 13 procent för ett klädföretag.

Bergers fältstudier bekäftar McKinsey slutsatser. Inte sällan blir besparingen rent av en förlust.
Ett av Bergers många exempel är ett italienskt företag som satte upp en helt ny bomullsfabrik i Indien. Löneskillanden var enorm: 2 300 dollar i månaden för italienarna medan indierna bara hade 70. Det mesta annat var dock dyrare i Indien.
Alla maskiner måste importeras, kostnaderna för kvalitetskontroll blev dubbelt så höga och hela anläggningen blev 10 procent mindre effektiv.

I slutändan blev det dubbelt så dyrt att producera i Indien som i Italien. Det finns inget samband mellan lönekostnader och tillverkningskostnader.
How we compete visar att ingenting står skrivet i stjärnorna. Ett företag som flyttar verksamhet till ett låglöneland eller lägger produktion till underleverantörer har gjort ett strategiskt val. Det går inte att på allmänna grunder identifiera vilka strategier som är bäst.
De framgångsrika italienska klädföretagen och den japanska elektronikindustrin som återfört mycket produktion från Kina till Japan, visar att globaliseringen inte tvingar på världen någon särskild modell. Världen är fortfarande rund.

Titel: How we compete What companies around the world are doing to make it in today’s global economy
Författare: Suzanne Berger
Förlag: Doubleday Broadway

Pierre Gilly
Frilansjournalist
Maila redaktionen