Tänk om affärsvärlden i sin strävan att maximera vinsterna i själva verket undergräver sin egen lönsamhet?
För den holländska managementprofessorn och entreprenören Donald Kalff råder det inget tvivel om att enorma aktievärden förstörts under nittiotalet av företagsledare som trott sig handla i aktieägarnas intressen.

Boven i dramat är vad Kalff kallar ”den amerikanska företagsmodellen” där en vd med allt för mycket makt gör allt för att omedelbart öka vinsten per aktie. Detta är inte bara vad man lär ut på affärsskolor nuförtiden. Det ligger också i vd:ns egenintresse eftersom en stor del av hans lön ofta kommer i form av aktieoptioner.

Resultatet blir att företagsledningen fattar beslut som skadar företagen på sikt, skriver Kalff i sin bok An UnAmerican Business: The Rise of the New Europeen Enterprise Model (Kagan page). Man säljer delar av verksamheten, fusionerar och sparkar personal på ett sätt som ibland leder till engångsvinster. Men kompetensen och kapaciteten att generera kassaflöden går ofta förlorad med personalen. Därför går det ofta dåligt för dessa bolag redan efter några år, skriver Kalff som stödjer sig på hårresande statistik.

Resultatet av de flesta fusioner är att en stor del av aktievärdet raderas ut. Daimler-Chrysler har till exempel ett börsvärde på 38 miljarder dollar numera trots att Daimler-Bentz på egen hand var värt 46 miljarder innan man köpte Chrysler!
Värre är att produktiviteten inte heller förbättras eller förbättras mindre än de skulle gjort utan fusion, skriver Kallf.
Sammanslagningar tycks också ofta leda till mindre investeringar i forskning och utveckling och mindre marknadsandelar. Kalff är även kritisk mot återköpen av aktier som han hävdar underminerar företagens finansiella ställning.

Källa till glädje
Även om nästan alla europeiska storföretag i varierande utsträckning anammat den amerikanska affärsmodellen så menar Kalff att det finns ett europeiskt alternativ. Ett skäl till denna optimism är att europeiska företag bara till 25 procent vänder sig till börsen för att få kapitaltillskott, mot 75 procent på andra sidan Atlanten. Det innebär att de är mindre utsatta för påtryckningar från affärsbanker, börsmäklare, affärskonsulter och affärsjournalister.

Kalff hävdar att det finns tusentals europeiska företagsmodeller bland de hundratusentals kooperativ, familjeföretag och mindre bolag utanför börsen som både fungerar och kan utvecklas. Om företagen ska skötas rationellt bör företagsledningen inte äga aktier eller optioner som kan fresta dem att fatta kortsiktiga beslut. Man bör också erkänna att vd inte är den halvgud han upphöjts till sedan åttiotalet, skriver Kallf som pekar på att man faktiskt inte kunnat finna något samband mellan vd-byten och förbättrad lönsamhet.

Pierre Gill
Frilansjournalist
Maila redaktionen