Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, har på olika sätt under senaste tiden ondgjort sig över Elektrikerförbundets agerande i den nuvarande avtalsrörelsen. Som alltid i en partsinlaga väljer EIO att inte beskriva hela bilden.

Det som EIO inte har förstått  är det förhållandet att en fackförening utgörs av dess medlemmar. Inom sina avtalsområden organiserar i dag Elektrikerförbundet cirka 90 procent av arbetstagarna. Det är i sin tur medlemmarna som är anställda hos EIO:s medlemsföretag.

Medlemmarna har givit Elektrikerförbundet i uppdrag att företräda medlemmarna i en rad olika frågeställningar som kan uppkomma på en arbetsplats. En del av detta arbete har förbundet sedan 1943 bedrivit inom den så kallade ackordskontrollen. Ackordskontrollen har enligt Elektrikerförbundets stadgar i uppdrag att ”i enlighet med gällande avtal bereda medlemmarna största möjliga ersättning för sitt arbete samt i övrigt utöva kontroll över att avtal och ackordsprislistor tillämpas”. Inom ramen för ackordskontrollen bedrivs således till exempel en omfattande utbildningsverksamhet av elektriker, rådgivning till arbetstagare, prissättning av nya arbetsmoment, arbetsplatsbesök med mera.

Enligt Installationsavtalet är ackordslön huvudlöneform. Ackordet är en grundförutsättning för den löneutveckling elektriker i allmänhet haft under många år. Exempelvis kan nämnas att medellönen för arbetstagare med tidlön 2011 uppgick till 26 609 kr per månad och vid ackordsarbete till 32 152 kr per månad. En förutsättning för att detta lönesystem ska fungera är att Elektrikerförbundet kan fortsätta att bedriva den verksamhet som har bedrivits inom ramen för ackordskontrollen under många år.

Tidigare har finansieringen av det arbete som bedrivs inom ramen för Ackordskontrollen skett genom det så kallade inkasseringsavtalet. Inkasseringsavtalet består av två delar: inkassering av medlemsavgifter samt den så kallade kontrollavgiften som finansierar ackordskontrollen.

Som Arbetsdomstolen fastslog i sin dom under slutet av 2012 sker inte längre någon inleverering av kontrollavgifter för oorganiserade. Elektrikerförbundet har tillfullo accepterat denna dom. Av de totala kontrollavgifterna är det dock en mycket liten del som kommit från oorganiserade. Den stora delen av kontrollavgifterna har kommit från Elektrikerförbundets medlemmar.

EIO anklagar i sin artikel Elektrikerförbundet för att hota den svenska modellen. EIO har däremot ”glömt” att parterna hade en överenskommelse om att förhandla med varandra efter det att Europadomstolen meddelade sin dom avseende Byggnads kontrollavgifter.

Detta struntade EIO i och ändrade ensidigt sin rådgivning, vilket fick till sin följd att Elektrikerförbundet inte hade något annat val än att vända sig till Arbetsdomstolen. Vidare valde EIO att innan Arbetsdomstolen meddelade sin dom i slutet av oktober 2012 ensidigt säga upp inkasseringsavtalet från 1977. Detta skedde helt utan några förhandlingar och i samband med att EIO överlämnade sina avtalskrav till Elektrikerförbundet i förra avtalsrörelsen. Elektrikerförbundet förmådde i förra avtalsrörelsen EIO att förlänga uppsägningstiden för att på sådant sätt försöka förmå EIO att ändra sig. EIO har hela tiden varit benhårda i denna del och inte önskat diskutera frågan.

När frågan om inkasseringsavtalet på nytt aktualiserades i nuvarande avtalsrörelse var detta således ingen ny fråga.

Det den nuvarande avtalsrörelsen egentligen handlar om är att EIO på olika sätt önskar motarbeta ackordssystemet. Ett system som ger både arbetstagare ökat inflytande över arbetet och högre lön. Självklart kan inte Elektrikerförbundet acceptera en ordning som innebär att själva grundförutsättningen för att ackordssystemet ska fungera bryts sönder.

Den av Elektrikerförbundet föreslagna lösningen på det uppkomna problemet är att arbetsgivarna ska finansiera ackordskontrollen i utbyte mot att Elektrikerförbundet för sina medlemmar avstår löneutrymme. Ett byte som efter skatteeffekter skulle vara gynnsam både för anställda och företag. Vidare kräver Elektrikerförbundet att inkasseringen av medlemsavgifter kvarstår.

I stället för att förhandla om frågan har EIOs styrelse valt att föra organisationen in i en ideologisk återvändsgränd. Genom att vägra att acceptera en annan lösning än den som EIO ensidigt valt att diktera har EIO tvingat Elektrikerförbundet att varsla om konflikt. Detta har skett för att tvinga EIO åter till förhandlingsbordet genom medling. Att få till stånd förhandlingar med EIO på något annat sätt har tyvärr inte varit möjligt.

På uppdrag av Elektrikerförbundets styrelse
Ronny Wenngren
förhandlingschef