Socialdemokraterna i Skåne slarvar med sanningen i sin debattartikel genom påståenden om bland annat att inkomstskillnaderna ”fått ett allt tydligare mönster av gigantiska orättvisor” och att ”Sverige tillhör en liten grupp av länder med de snabbast växande inkomstklyftorna”. Det saknas stöd för dessa och liknande påståenden.

Ser man till utvecklingen av de disponibla inkomsterna och den så kallade  ginikoefficienten – som är ett samlat mått på hur inkomsterna är fördelade i hela befolkningen – har det under alliansregeringen knappast skett några förändringar alls i inkomstspridningen. Det konstaterade också Finanspolitiska rådet i sin oberoende analys i maj 2013. Rådet kom fram till att inkomstskillnaderna har varit närmast oförändrade mellan 2006 och 2011, trots den ekonomiska krisen. Professor Anders Björklund från Finanspolitiska rådet och Stock­holms universitet konstaterade sålunda vid en riksdagshearing den 21 maj 2013 att politiken och utvecklingen under Alliansregeringen har haft ”anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter”.

De svenska hushållen har samtidigt haft en mycket stark inkomstutveck­ling under alliansregeringen. OECD visar att de svenska disponibla inkomsterna (det vill säga pengar i plånboken efter skatter och bidrag) utvecklats bäst av alla jämförbara OECD-länder. Detta är i kontrast till utvecklingen i hela 19 andra OECD-länder där hus­hållens disponibla inkomster dess­värre minskade mellan 2007 och 2010.

Dessutom visar OECD:s statistik att både den tiondel av de svenska hushållen med lägst inkomster och den tiondel med högst inkomster fick det bättre i Sverige mellan 2007 och 2010. I 22 andra OECD-länder sjönk i stället under den här perioden de disponibla inkomsterna för hushållen med lägst inkomster.

Lyssnar man på socialdemokraterna i Skåne, verkar de hellre önska sig den utveckling som vi sett i andra OECD-länder i vilka majoriteten fått det ekonomiskt sämre, men där inkomstklyftorna minskat på grund av lägre inkomster. Ska det ses som en indikation på hur fördelnings- och tillväxtpolitiken vid valvinst 2014 skulle drivas av en rödgrön regering?

Det är välkommet med en ideologisk diskussion som för väljarna blottlägger skillnader mellan liberalism och socialdemokrati. Liberaler föredrar en växande samhällsekonomi där förkovran, arbete, ansvarstagande, obekväm arbetstid och entreprenörskap lönar sig, framför ett som präglas av en enögd strävan efter lika inkomster och där man accepterar att inkomsterna inte ökar.

Carl B Hamiltoncarlbhamilton
Ekonomisk-poltisk talesman för Folkpartiet