Foto: Hasse Holmberg Bild: Hasse Holmberg

Ojämlikheten på många välfärdsområden har ökat kraftigt under de senaste två till tre decennierna. Man måste gå tillbaka till 1950-talet för att hitta motsvarigheten till dagens ojämlikhet. Samhällen riskerar att slitas sönder av denna utveckling. Både Sverige och övriga Norden har uppseendeväckande klyftor på flera områden. Det kan handla om tillgång till jobb, skillnader i arbetsvillkor och arbetsmiljö, tillgång till bostad, utbildningsmöjligheter, betydande förmögenhetsskillnader, men också tillgång till olika välfärdstjänster.

Även i fråga om hälsan är klyftorna helt oacceptabla: Risken för en förtida död och allvarlig sjuklighet är mycket större för låginkomsttagare och grupper med låg utbildning jämfört med höginkomsttagare och välutbildade grupper. En betydande del av dessa hälsoskillnader är orsakade av klassmässiga orättvisor i levnadsvillkor.

Ofta brukar ojämlikheten mätas som utvecklingen av hushållens inkomstskillnader. Denna utveckling har fått ett allt tydligare mönster av gigantiska orättvisor. Sedan i första hand början av 1990-talet har inkomstskillnaderna ökat i flertalet OECD-länder. Hushållens inkomstskillnader i Sverige ökade under perioden 1991–2011 med omkring 32 procent enligt svenska data, vilket är långt mer än de flesta OECD-länder.

Med stöd av data från OECD ökade i stället dessa skillnader under perioden 1985–2011 med i genomsnitt tio procent för alla OECD-länder. Under samma period ökade de svenska inkomstskillnaderna med det tredubbla. Sverige tillhör numera en liten grupp av länder med de snabbast växande inkomstklyftorna. Höginkomsttagares inkomstutveckling har varit klart bättre än de grupper som finns i både mitten och botten av inkomstfördelningen. Även under perioden 2006–2011 har inkomstskillnaderna ökat med omkring fem procent, trots alla invändningar från högeralliansens företrädare.

Det är flera faktorer som sammantaget kan förklara den ökade ojämlikheten. OECD har i sina analyser pekat ut några: Det är ökade skillnader i arbetsinkomster som beror på både varierande sysselsättningsförhållanden och löneskillnader (timlöner) mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Den snabba tekniska utvecklingen har bidragit till att främst lågutbildade grupper har halkat efter i löneutvecklingen. Fackets minskade inflytande och försämringar i arbetsrätten till exempel ett svagare anställningsskydd, har försämrat löneutvecklingen för vissa grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden. Lönernas andel av produktionen har minskat medan vinstandelen har ökat under en längre period.

Kapitalinkomster är kraftigt koncentrerade till olika grupper av höginkomsttagare, och därför växer inkomstklyftorna när dessa inkomster ökar. Den generella välfärdspolitiken har tillsammans med skatterna förlorat en del av sin effektivitet som viktiga fördelningspolitiska verktyg.

De ökade klyftorna skapar stora problem i samhället. Tillväxten försämras när köpkraften minskar för stora löntagargrupper som inte får sin rimliga del av produktionen. Höginkomsttagarna sparar en ökad del av sina inkomster vilket försvagar efterfrågan och tillväxten. De ökade klyftorna bidrar också till att fördjupa de sociala motsättningarna, vilket inte bara undergräver investeringsviljan utan också minskar den allmänna tilliten i samhället. Stora klyftor brukar också leda till betydande hanteringskostnader för att göra affärer på olika marknader.

Det finns alltså både moraliska och starka ekonomiska argument för att minska ojämlikheten. Det är hög tid för socialdemokratin att återigen lyfta jämlikhetsfrågan högt upp på den politiska dagordningen. Det är därför nödvändigt att ta ett samlat grupp om fördelningsfrågorna. En arbetsgrupp bör därför tillsättas med uppgift att analysera utvecklingen av ojämlikheten under de senaste 20–30 åren. Med ledning av denna analys bör den föreslå konkreta åtgärder som kan bidra till att vända dagens utveckling mot ständigt ökade klyftor.

Niklas Karlsson
ordförande i Skånes socialdemokratiska partidistrikt

Ingela Andersson
vice ordförande i Skånes social­demokratiska partidistrikt

Jimmy Runesson
ordförande i LO-distriktet i Skåne