I dag presenterar Akademikerförbundet SSR en granskning av försörjningsstöden som visar en mörk effekt av arbetsmarknadens alltfler osäkra anställningar.
Parallellt med dem som hoppar från jobb till jobb utan att veta om de har jobb i morgon växer en annan grupp fram. Det är de människor som har en anställning men som ändå inte klarar sig och sin familj utan kommunalt försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag.
I SSR:s granskning tillhör 14 000 personer denna ökande grupp som vi hittills bara kunnat läsa om med skräckfylld fascination i reportage från andra länder. Det är de ”working poor”, de arbetande fattiga, som FN kallar dem.
Det här sätter fingret på vad en osäker anställning egentligen innebär.
Det betyder inte bara att anställningen är tidsbegränsad.
Det handlar också om att en anställning måste vara tillräckligt omfattande i arbetstid och/eller ge tillräckligt hög lön för att den anställde ska kunna försörja sig och sin familj.
I annat fall skapar den låga lönen inte bara mänskligt lidande för dem som drabbas utan också en ytterligare utgift för alla när skattebetalarna genom kommunernas försörjningsstöd betalar det livsuppehälle som arbetsgivarna smiter från genom att inte ge rimlig lön och/eller arbetstid.
En politik som i linje med alliansen vill sänka de redan lågavlönades löner med motiveringen att arbetsgivare annars inte har råd att anställa dem skapar alltså endast ett än större försörjningsproblem som drabbar både invånare och tillväxt. 
