Den japanske arbetarförfattaren Takiji Kobayashis kortroman Kani-kôsen (Fabriksskeppet) från 1929 har på senare år blivit föremål för allt intensivare intresse. Bland annat gavs en mangaversion ut 2006 och 2009 kom en ny filmatisering (den förra gjordes på 50-talet).

Som titeln antyder utspelar sig Kani-kôsen på ett stort fiskefartyg, närmare bestämt ett som fiskar krabbor utanför Kamchatkas kust. Samtidigt är emellertid detta fartyg en symbol för det japanska klassamhället.

Problemet med denna (ganska flitigt använda) symbol brukar vara att klassamhällen är betydligt mer komplexa än båtar. Kapitalets makt är exempelvis mycket mer oöverskådlig än den som en kapten har över sin besättning. Kobayshi sätter dock hela tiden arbetarkollektivet på krabbfiskebåten Hakkomaro i förbindelse med större sammanhang. Ett exempel på detta är att några av fiskarna kommer i kontakt med sovjetiska kommunister, ett annat är att arbetarna pratar med varandra om sina erfarenheter från olika delar av det japanska klassamhället.

Kani-kôsen skulle kunna beskrivas som ett slags socialistisk äventyrsroman av det slag som B.Traven hade stora framgångar med under mellankrigstiden. Men Kobayashi är en mer ”avancerad” författare. Detta kommer framför allt till uttryck i en hög grad av litterär självmedvetenhet. Dels låter han läsarens eventuella förväntningar på äventyrsromantik kollidera med en brutal naturalism, dels tematiseras romanens klassperspektiv genom en kontrastering mot de förljugna filmer om att ”hårt arbete lönar sig” som arbetsgivarna visar för arbetarna.

När Kani-kôsen först publicerades slängdes Kobayashi i fängelse, och när han i början av 1930-talet blev medlem i kommunistpartiet torterades han till döds av säkerhetspolisen. Många av de få översättningarna av hans bok till västerländska språk har varit förkortade, men i år har en oavkortad tysk utgåva publicerats av förlaget cass. Dessutom kom 2010 en norsk (bokmål) utgåva på förlaget Bokvennen som också verkar vara fullständig. Detta är utmärkt, dels för att Kani-kôsen har en plats i arbetarlitteraturens historia, dels för att Kobayashis berättelse fortfarande har aktualitet som kritisk skildring av kapitalismen.

Magnus Nilsson