Hon anklagades för den ena hemskheten efter den andra, blev polisanmäld och fick sparken. Åklagaren lade ner fallet i brist på bevis och hon fick rätt i Arbetsdomstolen. Men hon får sparken ändå – helt i enlighet med lagen.

Skandalen runt undersköterskorna som jobbade natt på ett äldreboende i Kumla rullade igång förra hösten. Det hela började med att en anställd efter en tids sjukfrånvaro vägrade gå tillbaka till sin nattjänst. Anledningen var enligt arbetsgivaren grova psykiska övergrepp mot de gamla på boendet som pågått år efter år.

Tre undersköterskor pekades ut som skyldiga. De stängdes omedelbart av från sina jobb, anmäldes till polisen och sades upp kort därefter.

Händelsen fick stor uppmärksamhet i medierna, som i detalj skildrade den ”skräck” som de uppsagda kvinnorna enligt arbetsgivaren spridit på äldreboendet.

LO-Tidningen har talat med den av undersköterskorna som nyligen friades i Arbetsdomstolen (AD) men sedan fick sparken en gång till. Av hänsyn till sina barn och de andra två kollegorna, som kommer att få sina fall prövade i AD i februari nästa år, vill hon inte träda fram med namn.

Själv har hon aldrig delgivits misstanke om brott eller ens hörts av polisen.

– Det fanns ingen anledning att höra henne eftersom hon inte var misstänkt för brott, säger Sara Hajs­lund Hansen, vice chefsåklagare vid åklagarkammaren i Örebro, som lade ner fallet.

Kommunstyrelsen hävdar att fallet lades ner på grund av att målsägarna, de gamla på boendet, inte längre var i livet. Men det är bara en del av sanningen, enligt vice chefsåklagaren.

– Det var ett av flera skäl till att jag lade ner förundersökningen.

Den 2 november fick undersköterskan rätt också i Arbetsdomstolen, som slog fast att uppsägningen var olaglig och dömde kommunen till 120 000 kronor i allmänt skadestånd.

Liksom de andra undersköterskorna har hon hela tiden nekat till anklagelserna. Hon säger att arbetsgivaren har haft tre vittnen medan hon haft tio av sammanlagt tretton i nattpersonalen.

I arbetsgivarens svaromål till AD framställs hon som ”en hård, kall och arrogant person”, som vore hon medlem i en slags personal­maffia. Arbetsgivaren ber domstolen att få presentera sina vittnen så sent som möjligt i processen, eftersom det har uttalats hot mot dem som ”skvallrat”.

Men när det var dags att lägga fram bevisen och höra vittnen drog arbetsgivaren sig helt ur målet. Man medgav talan, som det heter på juristspråk. Det betyder att kommunen accepterade motpartens ståndpunkt, nämligen att domstolen borde ogiltigförklara uppsägningen – utan närmare gransk­ning av anklagelserna.

Det påstods att det är hennes kollegor som står bakom anklagelserna, men det fanns inga bevis. Allt hänvisades till kommunens interna utredning som aldrig presenterats eller prövats i domstol.

– Det fanns över huvud taget inga detaljer kring de påstådda händelserna, inga namn på inblandade och inga tidpunkter, förutom i ett fall, säger hennes juridiska ombud, Agneta Bern vid LO-TCO Rättsskydd.

Några dagar efter avgörandet i AD beslutade kommunen att trotsa domen. Undersköterskan skulle köpas ut, mot sin vilja, men med stöd av lagen om anställningsskydd. Som säger att en arbetsgivare får vägra att rätta sig efter en dom. Det ställs inga villkor, utan bara att det finns en dom, oavsett vilken.

Men det får inte ske utan kostnad för arbetsgivaren. Lagen har fastställt en prislista, där priset ökar med anställningstiden. I det här fallet landar det på cirka en miljon kronor, skadeståndet inräknat.

– Det är mycket olyckligt att arbetsgivaren har möjligheten att strunta i en dom, men tyvärr är det så verkligheten ser ut, säger Kommunals ombudsman Lars Fischer som företrätt undersköterskan i förhandlingarna med Kumla kommun.

Det är ganska vanligt i kommuner att man får sparken trots att man får rätt i domstol, erfar Lars Fischer. Agneta Bern håller med, men anser att det aktuella fallet är ovanligt illa skött från början till slut.

– Kommunen har inte saklig grund för uppsägningen, det har man medgivit själv. Trots det använder man en stor summa av skattepengar för att bli av med henne.

Enligt undersköterskan ligger helt privata motiv bakom anklagelserna mot henne. Det rör sig om konflikter i personalgruppen som inte har något med jobbet att göra, försäkrar hon.

– Vi ska gå ut offentligt och kräva upprättelse, men först efter att också mina kollegor fått sina fall prövade i AD.

Under de senaste åren har det varit extremt dålig stämning och en mycket grov ryktesspridning på arbetsplatsen, berättar hon. Tidigare hade boendet en chef som var mycket omtyckt av både personalen och de gamla. En chef som var bra på att lyssna och ge stöd. När hon slutade uppstod plötsligt kaos på vartenda möte och så småningom slutade ledningen att lyssna på personalen.

– Exempelvis tog det tre år innan vi fick ett gemensamt larm för boendet. Dementa och psykpatienter blandades ihop med andra, trots att man inte fick göra det och trots att ingen av oss hade den utbildning som krävs för att få jobba med den typen av patienter. Kan du tänka dig, vi var fem anställda som tog hand om 85 personer?

Mest upprörd är hon över att ingen av hennes chefer har velat prata med henne, eller ens titta henne i ögonen sedan hon blev avstängd. All kommunikation har skett via facket och posten.

– Jag ringde chefen för att få veta varför jag blivit avstängd men hon slängde på luren när hon hörde att det var jag. Det är enda samtalet jag haft med mina chefer. Vi är inte bara anställda, vi är också människor.

Kommunen hävdar att det har gjorts en utredning om möjligheten till omplacering, som lagen om anställningsskydd kräver. Men fastslår samtidigt att det ”inte är skäligt” att kräva en annan anställning även om det hade funnits en ledig tjänst. Kommunen tänker också ge de andra undersköterskorna sparken även om de skulle vinna i Arbetsdomstolen.

 

Klicka för att se bilden i större format.