Parterna överens: Mer måste byggas

LO: ”Våra medlemmar måste ha råd att bo”

Oavsett politisk majoritet är det dags att lyfta upp bostadsfrågan, säger LO:s andra vice ordförande Ingela Edlund, som anser att regeringen vill för lite.

Hon tror på LO-ekonomernas tes att investera landet ur krisen. Alliansen började titta på regelförändringar och kom i gång med bostadsbyggande i slutet av mandatperioden, poängterar hon:
– Men billigt byggande har vi sett väldigt lite av.

– Vi ser också att hela miljonprogrammet har ett skriande behov av upprustning. Om det görs, görs det på hyresgästernas bekostnad. Och det är där de som tjänar minst har råd att bo, säger hon och ställer sig frågan var LO-förbundens medlemmar ska ha råd att bo i framtiden.

LO-ekonomerna föreslog 2012 en satsning på 15 miljarder i bostadsbyggande och upprustning av miljonprogrammen. Men det handlar också om infrastrukturen i stort: genom bättre kollektivtrafik blir fler områden möjliga att bo i för dem som jobbar i städerna.

Krav som ställs på byggherrarna för att få tillgång till attraktiv kommunal mark har hon sett alldeles för lite av.
– Om någon får bygga dyra bostadsrätter här i närheten av Norra Bantorget, så kanske de måste bygga billiga hyresrätter någon annanstans på kommunens mark, föreslår hon.

I Stockholm, till exempel, handlar det inte längre bara om att LO:s medlemmar inte har råd att bo i innerstaden.
– Nu har inte alla LO-medlemmar råd att bo inom tunnelbanenätet, och inte längs pendeltågen heller.

– Man kan tycka som moderat att andra ska behöva pendla i två timmar för att städa hemma hos mig, eller laga mat på restaurangen som jag brukar gå på, men vi vill se en helt annan samhällsbild, där den som lagar mat och städar faktiskt ska kunna bo i närheten av jobbet.

Bostadsbristen är inget nytt, men däremot avsaknaden av politisk vilja, anser hon. När hennes föräldrar flyttade till Stockholm på 1950-talet bodde de inneboende hos en kvinna på Östermalm de första tre åren.
– Sedan kunde de flytta till en lägenhet i Bagarmossen, där vi växte upp. Skillnaden var att staden byggdes upp med tunnelbana och nya centrum och egnahemsområden. Det fanns en helhetssyn som utgick från samhällets bästa, som också gynnade medborgarna. I dag är makten, inflytandet och ansvaret lagt på marknaden.

Om de som jobbar i staden, som till exempel hotellanställda, inte har råd att bo där ökar risken för oseriösa arbetsgivare, anser hon.
– De som tar hit folk på mer eller mindre falska förespeglingar och låter dem sova i köket och arbeta för slavlöner.

Agerar inte marknaden genom att höja lönerna?
– I vissa fall tror jag att den gör det. Men marknaden är inte snäll, det ska man komma ihåg. Den tar inget ansvar.

Hon säger att de senaste åtta åren har priserna galopperat i Stockholm. Men det var Socialdemokraterna som öppnade upp för utförsäljningen av allmännyttan.
– Man tog sig inte en funderare, vad ger det här i förlängningen? Det var lätt att se att de som bodde i hyresrätterna som såldes ut fick ökat inflytande. Men i nästa och nästnästa steg, då pressas priserna upp, vilket pressar ut dem som utför de jobb som måste utföras i staden. Det är ingen bra konsekvens, säger Ingela Edlund.

Charlotta Kåks Röshammar

Svenskt Näringsliv: ”Bostadsbristen ett stort problem för oss”

Bostadsbristen hindrar företagens rekrytering. Fri hyressättning och enklare regler skulle göra det snabbare, lättare och billigare att bygga, anser Svenskt Näringsliv.

– Bostadsbristen är ett stort problem för oss som företag, säger Jonas Frycklund, ekonom på Svenskt Näringsliv.

Att personer som erbjuds jobb tvingas tacka nej, och att företagen får frågor om de också kan ordna bostäder, är ett tecken på att det inte står rätt till, enligt honom.

Många rekryteringar av nyckel­personer blir helt enkelt inte av. Ofta måste en person flytta från en annan ort och funkar det inte med boende så funkar det inte heller med jobbet. Eller så blir rekryteringen försenad.
– Det försvårar expansionen. Och om nyckelpersonerna inte hittas, blir kanske andra arbeten inte heller av, säger Jonas Frycklund.

Uppstår inte problemet också på kollektivsidan?
– Det är klart att det även på kollektivsidan blir mer och mer krav på kompetens. Så kollektivsidan är inte förskonad. Det uppstår problem med rekrytering även där. De här tillfälliga lösningarna för boende kan ju bli väldigt dyra.

Driver det upp lönerna?
– Lönerna blir väl högre där det är svårt att hitta personer. Men det är ingen lösning att kompensera bostadsbrist genom högre löner. Lösningen är ett större utbud. Och för det behövs regelförändringar.

Svenskt Näringsliv vill se en större flexibilitet på bostadsmarknaden.
– Hyresregleringen påverkar kalkylerna för nybyggen. För att få dem att gå ihop vore det bättre med avreglerade hyror på nya, fräscha lägenheter, då byggs det mer, då ökar totalen, säger Jonas Frycklund.

Som det är nu är de reglerade hyrorna en indirekt sponsring, som leder till en inlåsningseffekt, anser han. Också reavinstskatten vid försäljning av bostäder, ”flyttskatten”, bidrar, säger han.

Genom en avreglering av byggregler kan byggföretagen bygga mer till ett billigare pris.
– Något vi stöter på är att kommunerna ställer en massa motkrav för att man ska få bygga.

Hur ser situationen ut för butikssäljare, restaurangbiträden, städare? Går det att flytta till Stockholm för att jobba?
– Här finns insider-/outsiderproblemet. Har man bott här länge har man tillgång till arbetsmarknaden, även om man är låginkomsttagare. Problemet är outsiders, oavsett om de är höginkomsttagare eller låginkomsttagare. Här går skiljelinjen lite annorlunda.

Men går det för låginkomsttagare att flytta till Stockholm?
– Ja, då får man bo i förorten och det behöver inte vara ett problem. Även jag bor i förorten. Men även där är det skillnad i attraktivitet. Då får man ta oattraktiva områden.

Vad händer om bara höginkomsttagare kan bo i innerstaden?
– Jag tror inte att det är något problem. Att bo i innerstaden är dyrt, ja. Vill man bo i innerstaden får man betala vad det kostar. Det kanske blir lite mer insnöat just där, men det får de som bor i innerstaden tackla.
– Glöm innerstaden. Tänk i stället hur vi ska få ett normalt boende i ytterstaden, det är där vi har problemen, där är det trångbott, miljöer som är besvärliga. Att rika bor i innerstaden eller i Djursholm, det är underordnat.

Men ska inte alla få tillgång till staden?
– Jo, men det får man om man jobbar där.

LÄS OCKSÅ

LO-rapport: Så blir bostäderna fler

Läs hela serien Bostadsrätt 2.0