”Är vi så mycket mindre värda?”

Susan Sällinen är sen. Operationen hon jobbar med drar ut på tiden.

– Det var anatomin, säger hon när hon kommer och förklarar att människors kroppar ser olika ut och att ingrepp därför kan ta längre tid än planerat.

De två undersköterskorna jobbar med neurokirurgi och gynekologi. I deras jobb ingår också akuta kejsarsnitt, att operera stroke­patienter och att sätta in katetrar som gör det lättare att ge patienter näring eller medicin.

De ingår i ett arbetslag med narkospersonal, en sjuksköterska specialiserad på operation och en eller två kirurger. Undersköterskorna är länken in i den sterila operationssalen. De ser till att det finns rätt instrument och att all utrustning fungerar.

– Vid operationer är det inte längre bara kniv, nål och tråd utan det finns mycket tekniska hjälpmedel numera, säger Ann-Mari Lind.

De ska också förstå olika mätvärden och förbereda sig för krissituationer under operationerna. Och de ska hålla i gång den tekniska utrustningen.

– Den kompetens vi har är viktig. Arbetsplatsen fungerar inte utan oss, säger Susan Sällinen.

På sjukhuset i Umeå har undersköterskorna på operationsavdelningarna dubbla kompetenser. De jobbar också med patienterna före operationerna tillsammans med narkospersonalen. En stor operation kan ta nästan en hel arbetsdag. Att operera en hjärntumör tar bortåt fyra timmar. Undersköterskorna förbereder patienten för operationen under en dryg timme och efter ingreppet tar de hand om patienten i ytterligare en timme.

Susan Sällinen och Ann-Mari Lind trivs med jobbet på operationsavdelningen.

– Arbetsuppgifterna är utmanande. Ingen arbetsdag är den and­ra lik, säger Ann-Mari Lind.

– Man måste vara alert hela tiden. Det är bäst när adrenalinpåslaget är som högst, säger Susan Sällinen.

För att få jobb som undersköterska krävs utbildning. Ann-Mari Lind har gått den gamla 40-veckorsutbildningen som var en påbyggnad för vårdbiträden. Susan Sällinen läste omvårdnadsprogrammet på komvux. Specialiseringen på operation har de fått på arbetsplatsen.

Ann-Mari Lind har jobbat inom vården sedan 1973, som undersköterska i 26 år. Hennes lön är 25 700 kronor i månaden och hon tillhör de allra högst betalda undersköterskorna. Susan Sällinen blev klar med sin utbildning 2007 och har jobbat på sjukhuset sedan dess. Hon tjänar 21 995 kronor.

Båda är fackliga arbetsplatsombud och de säger att vid sidan om arbetsmiljön är lönen en ständigt aktuell fråga bland undersköterskorna.

När de får veta att Susan Sällinens lön nästan är 8 000 kronor lägre än genomsnittslönen för metallarbetarna på Volvos fabrik i Umeå och att Ann-Mari Lind ligger ungefär 6 000 under de bäst betalda arbetarna på Volvo har de svårt att ta till sig uppgifterna. Skillnaden är så stor att de inte riktigt kan tänka sig att höja sina löner till metallarbetarnas nivåer. Efter en stund säger dock Susan Sällinen att de möjligen skulle kunna ligga på sådana lönenivåer – men bara om sjuksköterskor med specialistutbildning fick minst 35 000 kronor i månaden.

Susan Sällinen och Ann-Mari Lind anser båda att skillnaderna mellan industrins och sjukvårdens löner är absurda.

– Hallå. Vi jobbar med männi­skor. Och vi ser till att Volvoarbetarna kan göra sitt jobb. Är det inte värt mer? undrar Susan Sällinen.

– Jag vet inte hur man ska lösa den ekvationen. På något vis måste det komma mer pengar. Skattehöjning kan vara en möjlig väg, men det finns inga garantier för att detta går till våra löner, säger Ann-Mari Lind.

Till vissa saker tycks landstinget ha gott om pengar, konstaterar hon.

– Stafettläkare, konsulter, datasystem och medicinsk-teknisk utrustning får tydligen kosta hur mycket som helst.

Susan Sällinen tror att undersköterskorna måste bli tydligare och mer konkreta när det gäller lönekraven.

– Uppenbarligen finns det ett synsätt som går ut på att vårt arbete är mindre värt. Ett problem är att vi är lätta att övertyga om detta, säger Susan Sällinen.

Båda tror att löneskillnaderna i viss utsträckning beror på att majoriteten bland dem är kvinnor. De säger också att de manligt dominerade facken har högre anslutningsgrad och agerar mer bestämt.

Det är fredag eftermiddag på sjukhuset i Umeå. Ann-Mari Lind jobbar dag och ska snart sluta. Susan Sällinen arbetar ett kvällspass. De planerade operationerna är avslutade klockan halv fem.

– I kväll kan det vara stiltje, eller också blir det kaos. Mycket kan hända. Akuten kan behöva mig, kanske krävs det ett akut kejsarsnitt, säger Susan Sällinen.

Volvos klubbordförande: ”Vårdpersonalens löner måste höjas”

Undersköterskorna på sjukhuset i Umeå får stöd av Jan-Olov Carlsson, klubbordförande på Volvo i Umeå. Han ser också det växande lönegapet och han kan inte se något skäl till att det ska vara så.

Han anser att lösningen är att höja vårdpersonalens löner rejält och det tror han kan ske genom att högre skatt på kapitalinkomster och en mer progressiv beskattning av arbetsinkomster.

– Det är klassisk fördelningspolitik och jag är övertygad om att industriarbetarna accepterar det om pengarna går till välfärdens anställda, säger Jan-Olov Carlsson som också sitter i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.

Samtidigt vänder han sig starkt emot att industrins anställda ska hålla igen på sina lönekrav. Jan-Olov Carlsson säger att vinsterna ökat på lönernas bekostnad de senaste 30 åren och det har på intet sätt gett mer till offentligt anställda. Och om det fortsätter så får kapitalägarna bara ännu mer pengar.

LÄS OCKSÅ

• Männen drar ifrån – ju större andel kvinnor, desto lägre löner

• Kommunal: ”Vi kan inte ställa upp längre”

• Restauranganställda: Lönerna glider sakta neråt