”Är det någon av er som har erfarenhet av människor som befinner sig i psykos?”, frågar min lärare i Psykiatri 2, Elisabet Bucht Kring.

Det blir alldeles tyst.

Tills jag hör mig själv säga:
”Ja. Min mamma fick ju delirium, när hon var inlagd på ’torken’, alkoholmottagningen. Hon kunde få hallucinationer, se en massa ormar eller spindlar, som hon var paniskt rädd för. Och så pekade hon på ventilationstrumman och viskade att där fanns det hemlig avlyssningsutrustning, som Säpo satt dit, för att spionera på henne.”

Mina kurskamrater lyssnar häpet.

”Vad bra!”, säger Bucht Kring. ”Då vet du precis hur tufft det är att vara anhörig till någon med psykosproblematik. Det är en jättebra erfarenhet.”

Rakt in i hjärtat

Något klickar till i mig. Rakt in i hjärtat. Aldrig har någon inom vården bemött mina barndomstrauman med den responsen:

Vad bra! Då kan du använda dina erfarenheter till att hjälpa andra.

Bara genom att Bucht Kring säger de orden, så sträcker jag på ryggen och blir stolt. Det som jag så länge har burit som en skam har plötsligt blir en tillgång.

Med nyväckt intresse lyssnar jag när Bucht Kring pratar om forskningen kring psykoser.

”Tyvärr ser vi att psykoserna ökar. Framför allt bland de yngre, vilket är oroväckande. Inte minst de drogutlösta. Många beställer sina droger via nätet i dag. Då ökar risken för att man får droger som är ’orena’ eller mer potenta, vilket gör att fler överdoserar.”

Att inte räcka till

Runt alla dessa människor som drabbas av psykos finns de anhöriga.

Som många gånger kämpar med sin egen skam över att det blev som det blev, och att inte räcka till. 
Hur kan vi då bäst möta deras anhöriga?

Jo, precis som min lärare visar: Börja med att ta bort skammen. Den skapar bara rädsla, hos både den drabbade och anhöriga.

Visa i stället respekt och lyssna. Lyft fram vikten av den egna erfarenheter, för att verkligen förstå komplexiteten.

Vi pratar om att se ”hela människan” inom vård och omsorg. Det räcker inte. Vi behöver lyfta blicken ytterligare och se ”hela familjen”.

Och oftare säga de magiska orden till varandra: ”Vad bra! Då vet du precis hur det är.”