I dag gör undersköterskan Marie Johansson sitt sista arbetspass på demensboendet Tingsbrogården i Bro på Gotland. Hon har sagt upp sig, och hon är inte ensam: 

– Vi är 12 som slutat sista halvåret och det finns förstås 12 olika anledningar. Vissa slutar som protest, men vi är många som framför allt känner att vi inte kan stå för vården som bedrivs med så lite personal, säger hon. 

”Inte en värdig vård”

Det har stormat inom äldreomsorgen på Gotland en längre tid. Droppen för många på Tingsbrogården är det nya ”bemanningstal” som ska gälla, och som gör att boendet med åtta boende per avdelning drabbas ovanligt hårt.  

– Det är tung demensvård vi arbetar i och alla som jobbar i det vet att det krävs mer personal. Det är stor skillnad att vara två eller tre på en demensavdelning en morgon. Det blir inte en värdig vård, säger Marie Johansson som också är skyddsombud på boendet. 

400 avvikelser på ett år

Förra året skrevs nästan 400 avvikelser på Tingsbrogården, som har 32 boende. Det är mer än en avvikelse per dag. Det handlar både om arbetsmiljörisker för personalen och vårdavvikelser för de boende. Personalen har varnat om scheman, brist på återhämtning och för lite personal till politiker, chefer, Arbetsmiljöverket och i insändare i lokaltidningen. Men omorganisationen med nya scheman och nya bemanningstal har rullat på. 

– Då var vi ganska många som sa: nu säger vi upp oss! säger Marie Johansson. 

Brist på utbildad personal

Erfarna undersköterskor är en bristvara på Gotland, som på många andra platser. Att ingen chef eller ansvarig frågat dem som sagt upp sig vad som skulle kunna få dem att stanna kvar, visar på nonchalansen hos arbetsgivaren menar Marie Johansson. 

Skulle något kunna få dig att stanna? 

– En högre bemanning och bättre scheman. Så enkelt är det. Vi måste ha förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb. Ändrar de på det så absolut kan jag komma tillbaka – tidigare stortrivdes jag på Tingsbrogården. 

”Vi anställer nya”

Håkan Ericsson (S), ordförande i Gotlands socialnämnd, säger att Gotlands ekonomi gör att det krävs förändrade arbetssätt, vilka kommer att ge ”förbättringar” med nya scheman och nya sätt att organisera arbetet. 

– Vi har folk som slutar men vi anställer nya som förhoppningsvis inte ska vara sjuka så att vi får den bemanning vi ska ha. Vi har tidigare haft mycket vakanser på grund av sjukdom. Det har gjort att de som har jobbat har fått jobba med hjärtat, det gör att de sliter ut sig och tappar sugen till slut. 

Att så många sagt upp sig är väldigt tråkigt, menar han. 

– Det är en förlust för oss verkligen, de växer inte på trän. Jag önskar att de kunnat stanna kvar och vara med i den här förändringen. 

Borde ni då ha frågat om något kunde få dem att stanna kvar? 

– Det vill jag inte kommentera.  

”Kan bli fler som säger upp sig”

Annikki Björnlund som är huvudskyddsombud för Kommunal tycker att arbetsgivaren handlat respektlöst: 

– Det är oacceptabelt att det ska behöva gå så långt att medarbetare säger upp sig på grund av arbetssituationen. Att de inte värdesätter och försöker behålla kompetensen är obegripligt. Det handlar inte om att de vill ha 30 000 mer i lön. Det handlar om bemanning, arbetsmiljö, scheman och arbetstider. 

Hon ser en risk att uppsägningarna sprider sig till andra boenden på Gotland: 

– Problematiken är inte isolerad till Tingsbrogården utan gäller flera säbon och även andra verksamheter i Socialförvaltningen. Det finns ett väldigt missnöje med den nya schemaläggningen som arbetsgivaren bestämt. Jag ser definitivt en risk att fler säger upp sig, säger Annikki Björnlund. 

En anställd kvar på avdelningen

På en av Tingsbrogårdens avdelningar har alla i personalen sagt upp sig – utom en. Vårdbiträdet Ida Stenström finns kvar. 

– Det känns inte jättebra. Några har redan slutat och nu slutar 4-5 i början av februari. Jag vill inte döma ut dem som börjar nya, men jag tror inte att arbetsgivaren förstår hur mycket de här erfarna har gjort för att Tingsbrogården ska fungera. 

”Det känns skräckinjagande”

Hennes kollega Emma Håkansson jobbar på en annan avdelning i huset. Liksom Ida vidareutbildar hon sig till undersköterska parallellt med arbetet på Tingsbrogården. Hon använder ordet ”skräckinjagande” när hon beskriver tankarna på arbetsvillkoren när så många arbetskamrater försvinner. Emma tror inte att hon kommer att kunna ge en bra vård, vilket fått henne att ifrågasätta hela sitt yrkesval: 

– När jag är färdigutbildad vet jag inte om jag kommer att jobba kvar inom äldreomsorgen. Inte om det fortsätter så här. Ärligt talat känns det förskräckligt, att kunna ge en bra vård är det jag utbildar mig för och som jag brunnit för i flera år. Som det ser ut nu kan vi inte ge det. 

Sista arbetspasset – och sen?

Om några timmar lämnar Marie Johansson Tingsbrogården efter sitt sista arbetspass. Hon säger att både sorg och lättnad kommer att finnas i kroppen.  

Först ska hon ta helg. Vad händer sen? 

 – För dagen vet jag inte vad jag ska göra. Jag hade inget nytt jobb när jag sa upp mig. En kollega börjar inom lokalvården, en annan går till LSS och flera till helt andra yrken. Jag har sökt ett par andra tjänster så vi får se, det ordnar sig. Jag kan tänka mig att göra något helt annat.