“Det händer aldrig mig.” För de flesta som jonglerar vardagens logistik – arbete, skola och barnens aktiviteter – känns tanken på att bli oskyldigt anklagad för ett brott nästan omöjlig. Ändå är just detta verkligheten för flera människor, både historiskt och i dag.

Ta fallet Catrine da Costa som exempel, som just nu skildras i en uppmärksammad SVT-dokumentär.

Läkarnas liv förstördes i da Costa-fallet

På 80-talet blev två unga läkare, Teet Härm och Thomas Allgén, i början av sina karriärer och familjebildningar, anklagade för ett styckmord de aldrig begått. Skvallret började i polishuset om “den udda obducenten” och eskalerade till absurda påståenden om kannibalism i bårhuset. Bevisningen vilade på osannolika påståenden från en hämndlysten exfru. Även om läkarna friades juridiskt pekades de ändå ut i domskälen, vilket förstörde deras liv och karriärer.

Det är lätt att avfärda fallet som något som hände i en annan, mörkare tid, men historien visar att justitiemord inte är unika. Thomas Quick, Kaj Linna, Samir Sabri och pojkarna i Kevin-fallet är exempel på människor som blivit oskyldigt dömda eller utpekade, för att senare få upprättelse tack vare granskande journalistik.

Det finns skäl att misstänka att morgondagens journalister kommer ha att göra. För hur ser framtiden ut för rättsstaten i Sverige? I dag står en bred majoritet i riksdagen, inklusive Socialdemokraterna, bakom reformer som hotar grundläggande rättssäkerhet.

S-politik i strid mot Europakonventionen

Socialdemokraterna, med Teresa Carvalho i spetsen, har drivit igenom en repressiv linje som närmar sig Tidöpartiernas. Anonyma vittnen, hemlig avlyssning av barn och kronvittnen är några av de förslag som förts fram. Anonyma vittnen strider mot Europakonventionen om det inte används extremt restriktivt och har dessutom visat sig ineffektivt i våra nordiska grannländer.

Ändå fortsätter Socialdemokraterna på den inslagna vägen.

När Socialdemokraterna själva framhåller att de är “nästan precis som Tidöpartierna” är det ett tydligt tecken på en farlig förflyttning bort från grundläggande rättsstatliga principer.

Din kollega kan brännmärkas nästa gång

På 80-talet föll misstankarna på läkarna i da Costa-fallet delvis för att en av dem stack ut. Han gillade skräckfilm och hade en punkare till flickvän. I dag riskerar vi att något liknande händer igen, men nästa gång behöver det inte varahögutbildade läkare som drabbas.

Nästa gång kan det vara din kollega Mohamed, som kör dubbla skift för att försörja sin familj i förorten. Ett anonymt vittne kommer anklaga honom för ett brott utan att hans försvar får möjlighet att ifrågasätta trovärdigheten.

Och vi? Vi kommer förmodligen att utgå från att han är skyldig – precis som 1980-talets politiker, poliser, journalister och opinionsbildare utgick från att Härm och Allgén var skyldiga.

Socialdemokraterna borde backa

”Det svenska styckmordet” borde vara en varning. Vi har redan sett vad som kan hända när rättsstaten sviker. Att montera ned rättssäkerheten ytterligare är att öppna dörren för fler sådana tragedier.

Att Tidöpartierna vill montera ned rättsstaten är väntat. Men att Socialdemokraterna nu hejar på är både oväntat och oacceptabelt.

Redan i sitt första partiprogram 1897 betonade Socialdemokraterna vikten av rättssäkerhet som en grundläggande demokratisk trygghet för arbetarklassen – en princip som nu riskerar att försvagas av partiets egna reformer.

Arbetarrörelsen måste stå upp för rättsstatens principer. Vi kan inte tillåta att grundläggande rättssäkerhet undermineras, för risken är att det är vanliga människor som får betala priset.

Emmeli Nybom är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida.