I år verkar det inte ha varit Babblarnas vaggvisa som ställt till det på internets högsta högtid – när streamingtjänsten Spotify sammanfattar ditt musik- och poddår i ett lika delbart som klickbart litet flöde. 

För ganska många användare blev Spotify Wrapped 2024 en förvirrande besvikelse. Fattar du inte vad du höll på med 2024 så är du med andra ord inte ensam. 

Dels verkar årets insamlade data helt enkelt vara fel, dels saknas tidigare års detaljerade insyn. 

Hur sannolikt är det till exempel att du hör till den enda procent som lyssnat på Chappell Roan mest av alla under hela året när du lyssnat på “Good Luck, Babe!” fyra gånger? Eller att två streams räcker för att en låt ska ha blivit årets mest lyssnade för aktiva användare?  

Tidigare år har lyssnare kunnat få mer riktig data och insyn i sina mest lyssnade genrer. 2023 kunde man dessutom hitta den stad i världen vars musiksmak var mest lik sin egen. 

Pink Pilates Princess-månad

I år är detta utbytt till personliga mikrotrender a la Tiktok. Mars var mångas “Pink Pilates Princess”-månad. Eller vad sägs som en “Talentkonkurrence [sic] Europop-fas”? 

“It’s giving Chat-GPT” för att citera en användare på Reddit. För visst doftar årets Wrapped AI och plastiga elkablar.

På sociala medier dras en rak linje mellan årets Wrapped och de tvåtusen personer som Spotify varslade i slutet av förra året. Bland de uppsagda fanns Glenn McDonald, en av Spotifys toppingenjörer som arbetat med Wrapped i tio år. 

För den amerikanska plattformen Business Insider förklarar han varför årets Wrapped känns så tomt. 

“Den sätter inte mitt lyssnande i relation till något. […] För mig missar den en viktig potential i en stramingplattform där alla lyssnar tillsammans och behandlar istället allt som om varje individuell lyssnare lyssnar i sin ensamhet.”

AI lämnar bitter eftersmak

Hur kommer det sig egentligen att “cutting edge AI”, vilket Spotify säger sig ha utnyttjat i år, så ofta lämnar en bitter eftersmak? 

Kanske är det för att Spotify sedan tidigare byggt sin verksamhet på att betala en spottstyver till sina artister och nu hittat ett sätt att göra Daniel Ek än rikare genom att ersätta mankraft med datorkraft. 

Kanske för att det är ännu ett bevis på att kapitalismens största löfte är en lögn. 

Inom liberal ekonomisk teori sägs lika ofta som gärna att en välfungerande och avreglerad marknad tvingar företag att konkurrera med varandra i kvalitet. Den konkurrensen leder till en aldrig sinande uppåtkurva för människans levnadsstandard.

Ändå sitter du här och misstänker att din nya H&M-tröja är sämre än de du kunde köpa för tio år sedan, med en telefon som är dyrare att laga än att byta, och klickar dig igenom Spotify Wrapped-grafik sju mil fulare än vad den var förra året. 

Allt blir till skit

Australiens motsvarighet till Svenska Akademiens ordlista, Macquarie Dictionary, utsåg “enshittyfication” till årets ord 2024. 

Termen myntades av författaren och techkritikern Cory Doctorow 2022. Han syftade främst på internetplattformar och deras resa från succé till fall. 

De lockar användarna med en prima användarresa, sedan utnyttjas och exploateras användarna för annonsörernas intressen. Sist är det annonsörerna själva som får allt sämre villkor så att företag som Tikok, Google och Meta ska kunna dra än större vinstandelar till sig själva, för var ska de annars ta vägen?

Den här epoken i det mänskliga tillståndet kallar Doctorow för Enshittocen, där alla användarupplevelser ovillkorligen försämras, som alltså löper vid sidan om Antropocen, epoken där den mänskliga inverkan på klimat och djur för första gången styr jorden utveckling. 

Allt pressas, från appen du använder till kläderna du bär, för att berika ett fåtal aktieintressen. 

Vi har ingen annanstans att gå

Så varför fungerar inte den liberala logiken, varför konsumerar vi inte bara något av bättre kvalitet? 

Svaret är samma som det ultimatum de globala företagsjättarna kan ställa till sina annonsörer: Var ska vi annars ta vägen? 

Den här typen av företag, där vi handlar de mesta av våra varor eller spenderar största delen av vår skärmtid, kallas “too big to fail”. 

Det innebär att de i 9 fall av 10 kan fortsätta pågå i sina skitifieringsresor, de har inga konkurrenter stora nog. 

Det är därför varje start-ups strategi ser likadan ut: håva in så mycket riskkapital som möjligt, gå back för att expandera så snabbt som möjligt, ta en majoritet av marknadsandelarna och stå ensam kvar.

Kortaste strået drar användaren och de som arbetar för sagda företag. Ubers största konkurrent är Bolt, lika mycket skit för förarna som det förstnämnda.

Ju mer AI breder ut sig desto tydligare blir det att frågan knappast handlar om att ligga i framkant i frågan om kvalitet. Det är ännu en plastmutter in i vinstmaskiner och effektiviseringsprogram. 

Vi behöver inga människor när skitprogram kan ge oss skitprodukter som vi köper eftersom vi knappt minns vad alternativet var.