Åklagare vill få bärföretagare dömda för människohandel – rättsexperten: ”Jättepositivt”

Bärplockarna har berättat om hur de åt slaktavfall de hittade, arbetade väldigt långa pass i Västerbottens skogar och ibland sov där. Om att försöka arbeta av skulder och bo trångt.

Tidigare i år dömde hovrätten två bärföretagare till 2,5 års fängelse vardera för grov människoexploatering av nio av de thailändska plockare de anlitat.

Men riksåklagaren anser att kvinnan och mannen i stället bör dömas för det grövre brottet människohandel. Samt att fängelsestraffen bör vara betydligt längre, även om de döms för människoexploatering. 

Lennart Guné, t f vice riksåklagare, har därför överklagat till Högsta domstolen, som nu ska bestämma om ärendet får prövningstillstånd. 

”Lång väg kvar för Sverige”

Märta Johansson, forskare i rättsvetenskap vid Örebro universitet, säger att det vore jättepositivt med en prövning.

– Det har inte bara att göra med den här domen, utan att vi har väldigt, väldigt få prövningar och domar som rör tvångsarbete, säger hon.

Hon säger att Sverige har väldigt lång väg kvar när det gäller arbetet mot människoexploatering och människohandel i arbetslivet, och pekar på att det finns få domar på området. 

Möjligheten att döma någon för människohandel i arbetslivet har funnits i 20 år. Men endast i ett fall från 2012, också det om bärplockning, har någon dömts för detta.

”Lagen tillämpas för snävt”

För att någon ska dömas för människohandel i arbetslivet ska flera krav vara uppfyllda, men i slutänden ska syftet ha varit att exploatera någon i ”tvångsarbete” eller ”annan verksamhet i en situation som innebär nödläge”. 

Märta Johanssons bild är att begreppet tvångsarbete tillämpats alldeles för snävt i Sverige.

– Helt klart. Man har en förståelse av tvångsarbete som varken stämmer överens med de svenska förarbetena eller hur man ser internationellt på tvångsarbete.

Riksåklagaren är inne på samma linje. I överklagandet hävdas att hovrätten gjort en för snäv bedömning av vad som är tvångsarbete i bärmålet, sett i relation till lagens förarbeten och till internationella definitioner. 

”Klargörande av stor vikt”

T f vice riksåklagaren Lennart Guné skriver att ett klargörande av vad tvångsarbete eller verksamhet som innebär nödläge är vore av stor vikt, inte minst om Sverige ska leva upp till sina åtaganden internationellt.

Märta Johansson menar att själva begreppet tvångsarbete riskerar att leda tanken fel. Hon säger att det inte krävs en sådan brist på rörelsefrihet som ”tvång” kan få en att tro.

– Ofrivilligt arbete som utförs under någon form av hot är det som krävs, säger hon.

”Bärplockarna under hot om straff”

Hon pekar på att domstolen i bärmålet sagt att bärplockarna hotats med att bli hemskickade skuldsatta om de inte fortsatte arbeta.

– Det är ett hot om straff. Att man inte ska få sin inarbetade lön om man inte fortsätter arbeta under villkor som egentligen inte är acceptabla. Så enligt lagens förarbeten och det domstolen säger kan jag inte se annat än att det var tvångsarbete.