Denna vecka är det både höst- och läslov och halloween. Många pyntar med pumpor, spöken och andra kusligheter. I affärerna trängs dock redan julpynt, glitter och tomteluvor med spindelväv och maskeradkostymer.

Samtidigt som vissa tjuvstartar med julmust och lussekatter dyker semlan (februari-grej!) upp i diskarna här och var. Det som tidigare var tidsbegränsade högtidsprylar utgör hyllmeter i våra butiker under allt längre perioder.

Är inget heligt längre?

Lite mysiga höstkläder, ljus, filtar och saffransdoftande bakverk. Trygghet och mys, denna underbara bristvara!

Och det brukade heta att ”julen varar än till påska”. Nu för tiden klarar den sig inte ens till tjugondag knut.

I stället dansar den för många ut redan i mellandagarna eller första dagarna på året för att göra plats för träning (detta ständiga nyårslöfte) och mellandagsreafynden.

Många rasar. Är inget heligt längre? Halloween var ju inte ens en grej när många av oss var små. Och fettisdagen är ju månader bort!

Argumenten för att avstå kan vara goda. Överkonsumtion och köphets borde inte uppmuntras. Kritiken brukar dock snarare mynna ut i huruvida det är god sed eller inte att ställa fram adventsljusstakar redan i oktober eller låter sitt barn knacka på hos grannar och fråga ”bus eller godis?”.

Kunder överallt

Men det är annat än bara handelsmönster som förändrats. Vi är ju kunder, med de krav och det ansvar det innebär, precis överallt. I vården, i skolval och med optimerad reklam konstant riktad mot oss. Varför då inte försöka använda den lilla påverkan vi har och sätta någon sorts guldkant på en hektisk vardag?

Och sägningen ”det är lite mycket nu” har gått ifrån att vara en grej man sa inför en specifik belastningstopp till att bli vardagsmat. Stress, stress, stress.

Samtidigt känner många att utvecklingen i både Sverige och världen går åt fel håll. Ekonomin, krig och kriser.  Det är konstant ”lite mycket”. Vi varken hinner eller orkar med. Det är riktigt tufft att få ihop vardagen.

Fattig kultur

Snuttefilten i denna knäppa konsumtionskarusell blir att hålla fler butiker öppna längre och fler dagar. Handla prylar från allt längre bort och då bokstavligt talat skita där man äter. Men någon gemenskap bygger det inte.

Men det är enklare att klaga på den som tjuvstartar julen eller firar en amerikansk skräckhögtid än att försöka närma sig det som gör att människor faktiskt söker något utöver den vardag som drabbar de flesta av oss.

Det är enklare att göra ett bra fynd på Black Friday än att få till en förändring.

Vi är så trötta och fattiga att handelsmönster nu blivit vår kultur. När vi nu, mitt i den hektiska höstvardagen, går mot mörkare tider söker många tröst i att handla och pynta. Men konsumtion i desperat hopp om mening och mysfaktor är verkligen bara deppigt.

Att i en tid av hopplöshet försöka sminka en gris är varken fel eller klandervärt. De flesta är ju inte kulturlösa hedningar utan bara utarbetade, stressade och politiskt deprimerade. Det skulle vi kunna prata om i stället för att tjafsa om huruvida det är rätt eller fel att äta en lussebulle i oktober.