Läraren Åsa: ”Jag skulle hellre sitta i fängelse än att anmäla en papperslös elev”

Ska en sjuksköterska utreda patientens rätt att befinna sig i landet? Ska en barnskötare lämna uppgifter till polisen om ett barn på förskolan saknar uppehållstillstånd? Ska en lärare anmäla en papperslös elev till Migrationsverket?

Nej, säger Åsa Persson Leijer, lärare i Göteborg, bestämt.

– Får jag sparken då så får jag. Det är inte mer än det. Jag skulle ta ett fängelsestraff, men jag ser det som osannolikt att det skulle bli aktuellt. Vad ska de göra, bura in oss allihop?

För henne är elevernas juridiska status ointressant. Hon undervisar, ingenting annat.

”Skulle ljuga för polisen”

Vid två tillfällen vet hon att hon haft elever som fått utvisningsbeslut och alltså inte hade rätt att befinna sig i Sverige. Senast för två år sedan.

– Då var vi rörande överens om att om polisen kommer hit och frågar efter den här eleven så är den inte här. Vi skulle ljuga, för skolan ska vara en trygg plats. Varken den berörda eleven eller klasskompisarna ska behöva vara med om att någon blir bortforslad från skolan, säger Åsa Persson Leijer.

Den eleven kom inte tillbaka efter jullovet. Familjen hade bestämt sig för att lämna landet.

– Då var det en tom bänk i klassrummet, en elev som saknas. Någon man byggt en relation med som plötsligt inte längre är där. Det är sorgligt. Det blir ju också en balansgång vad man ska säga till de andra eleverna när de undrar varför han inte är kvar.

I slutet av november kommer utredningen som ska ge svaret på vilka i den offentliga sektorn som ska vara skyldiga att anmäla människor som är i Sverige utan tillstånd. Utredaren ska också titta på vad som bör hända med den som vägrar.

Vill bekämpa skuggsamhället

Argumenten för informationsplikten är att den som inte har rätt att vistas i Sverige ska utvisas så snart som möjligt i stället för, att som nu, gå under jorden. Informationsplikten beskrivs av förespråkarna som ett verktyg för att bekämpa det så kallade skuggsamhället.

Kritikerna anser i stället att de papperslösa skulle drivas ännu längre in i skuggorna, där sjuka inte skulle våga söka vård och föräldrar inte skulle våga skicka sina barn till skolan.

– Det skulle vara katastrofalt att inte ha den här fristaden. Att inte få komma hit, träffa kompisar, träffa vuxna, träffa en kurator och i stället gömma sig i någon källare. Det säger sig självt att ingen unge skulle må bra av det, säger Åsa Persson Leijer.

Det är få frågor som har väckt sådant massivt motstånd från en samlad fackföreningsrörelse som den om informationsplikt.

“Lärare – inte gränsvakt”

Av motståndarna kallas den angiverilagen, en lag som få kommer att följa om man får tro reaktionerna från lärare, läkare, sjuksköterskor, socialsekreterare, bibliotekarier och så vidare. Under paroller som ”Jag är lärare, inte gränsvakt” och ”Vi anger inte” har ett stort antal manifestationer hållits runt om i landet.

Mycket av kritiken handlar om att en sådan lag skulle krocka med den egna yrkesetiken för många grupper inom vård och skola.

Går inte att förena med yrkesetiken

– Vi kommer aldrig säga att man ska bryta mot lagen. Det kan vi ju inte. Men det vi kommer att göra är att uppmana vår kår att följa yrkesetiken och det blir i praktiken att man då bryter mot lagen, säger Jesper Rehn, ordförande för Lärarnas yrkesetiska råd.

Rådet tillsätts av fackförbundet Sveriges lärare, men är fristående i sitt arbete. Men förbundet är av samma åsikt i frågan. Även om ordförande, Anna Olskog, inte kommer uppmana sina medlemmar att bryta mot lagen lovar hon att backa den som gör det.

– Om våra medlemmar skulle få problem på grund av det här, till exempel att de får en skriftlig varning för att de anser sig inte kunna följa lagstiftningen, då kommer vi erbjuda juridiskt stöd, säger Anna Olskog.

Brott mot Barnkonventionen

Förutom att bryta mot yrkesetiken framhåller hon att en sådan lag även skulle vara ett brott mot FN:s barnkonvention, som har upphöjts till lag i Sverige.

– Det skulle gå stick i stäv med allt det som har med att se till barnets bästa och alla barns rätt till utbildning att göra.

Sveriges lärare ingår tillsammans med Kommunal, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR och Vision i samarbetet Facken i välfärden.

Deras gemensamma hållning är att lagen ska skrotas redan innan den stiftats, den ska inte ens föreslås. Om det börjar diskuteras undantag för vissa yrkesgrupper eller i vissa situationer är man inne på ett sluttande plan.

Vill inte se några undantag

– Vi är väldigt enade. Får man in det i någon del av välfärden så påverkar det helheten. Det kommer att få förödande konsekvenser för hela tilliten till vårt välfärdssystem. Det är vi alla väldigt väl medvetna om, så i det håller vi ihop, säger Kommunals ordförande, Malin Ragnegård.

För förbunden är frågan alltså större än de egna medlemmarnas intressen.

– Många säger till mig: det är ingen fara, vården kommer att undantas. Men det handlar inte om det. Det handlar om en helhetssyn på vad den här lagstiftningen skapar för samhälle och om tilliten till den offentliga sektorn, säger Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro.

Men det är inte bara facken som är kritiska. Även från arbetsgivarhåll kommer ett omfattande motstånd mot den tänkta informationsplikten.

Kritik även från arbetsgivarna

SKR, arbetsgivarorganisationen för närmare 1,2 miljoner anställda inom Sveriges kommuner och regioner, kräver att alla i deras verksamheter ska undantas.

Även ett stort antal av SKR:s medlemmar, alltså kommuner och regioner, tar avstånd från en informationsplikt.

Många av dem har uttryckligen sagt att anställda som vägrar följa en eventuell lag inte kommer att straffas, i alla fall inte av arbetsgivaren. Om det ska bli några andra konsekvenser är alltså något utredaren ska titta på enligt regeringens instruktioner.

Informationsplikten är en av punkterna i Tidö-avtalet, uppgörelsen mellan regeringspartierna M, KD och L och stödpartiet SD. Men det är också en av de punkter där det skaver som mest i samarbetet. Sverigedemokraterna driver på och vill inte se några undantag överhuvudtaget, medan Liberalerna försöker hålla emot.

Skaver i Tidö-samarbetet

Partiet har ett kongressbeslut på att vård, skola, omsorg och bibliotek ska undantas från en eventuell informationsplikt.

Även inom Kristdemokraterna finns röster som anser det ska finnas undantag inom sjukvården.

Frågan är vad som händer med den fackliga samsynen, om att lagen över huvud taget inte ska se dagens ljus, om en eller några yrkesgrupper undantas? Kommer de förbunden låta sig nöja, eller kommer de fortsätta kampen?

– Jag är helt övertygad om att vi står enande, säger Sineva Ribeiro.

– Facken i välfärden är väldigt tydliga. Vi vill inte ha några undantag för vi vill inte ha någon lag överhuvudtaget, säger Malin Ragnegård.

Arbetet har sökt utredaren, Anita Linder, för en intervju. Men hon vill inte säga något innan utredningen är klar.

Från avskaffad till återinförd informationsplikt

2013 Alliansregeringen avskaffar informationsplikten

Den dåvarande alliansregeringen inför en rätt för papperslösa barn att gå i skolan. Tidigare fanns en så kallade underrättelseskyldighet inom skolan. Det innebar att skolan var tvungen att meddela polisen om ett barn utan rätt att befinna sig i Sverige skrevs in på skolan. Den skyldigheten togs nu bort med motiveringen att ”barn som vistas i landet utan tillstånd och deras föräldrar i praktiken inte vågar utnyttja den föreslagna rätten till utbildning”.

2022 På väg att återinföras men med undantag

I mars lägger riksdagens Moderatledda socialförsäkringsutskott fram ett förslag som röstas igenom. Bland annat finns en skrivning om informationsplikt, men med undantag: ”I de fall där det finns en rätt till utbildning eller hälso- och sjukvård ska informationsplikten inte gälla. Frågan om undantag från informationsplikten i övrigt bör utredas.”

2022 S tillsätter utredning

I juni tillsätter den socialdemokratiska minoritetsregeringen en utredning utifrån det framröstade förslaget. I direktiven (instruktionerna till utredaren) finns samma undantag med. Det står att utredaren ska: ”överväga och ta ställning till om vissa situationer, utöver de där det finns en rätt till skolgång och sjukvård, ska undantas från en eventuell informationsplikt.”

Direktiven säger också att utredaren ska ta ställning till om en informationsplikt verkligen skulle uppfylla syftet, alltså om det är en lämplig åtgärd för att för att få fler papperslösa att lämna landet.

2022 Punkt i Tidö-avtalet

Med Tidö-avtalet bildar M, KD och L regering med stöd av SD i oktober. I avtalet finns en punkt om informationsplikt, men fortfarande med en öppning för undantag: ”Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare.”

2023 Nya direktiv – inga undantag i förväg

I augusti kommer regeringen med ett tilläggsdirektiv (nya instruktioner till utredaren). Där är undantagen inte lika tydligt formulerade, utan utredaren ska nu titta bredare på frågan: ”Det befintliga uppdraget ska därför ändras på så sätt att utredaren, utan att på förhand utesluta några verksamheter från informationsplikten, ska bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas.”

Nu ska utredaren inte heller längre ta ställning till om det är bra eller dåligt, utan ska oavsett lämna förslag på ett ”utökat informationsutbyte.”

2024 Utredningen ska redovisas

Senast den 29 november ska utredningen lämna över sitt förslag till regeringen.